Jaha då är det tydligen ingen hemlighet längre, när jag skypde med Diana för en liten stund sedan så konstaterade hon bara: Jessica på lördag blir ju du gammal!

Jag ska visa er en sak som ligger mig väldigt nära hjärtat, det ligger faktist lite för nära mitt hjärta. Det har blivit en besatthet och jag bara måste kolla på det hela tiden.. Jag vill liksom bara ta hand om det, röra vid det och tänka mig hur det skulle vara om jag fick bo där...Det har liksom allt jag alltid har drömt om. Jag skulle göra allt för att få det i min ägo, JA. Precis allt. Det är så fint, det är så stort och det är så vansinnigt dyrt!!

Imorgon var det dags igen. Klockan sju imorgon bitti sitter jag tillsammans med Hannah och Kristy och gör exam 2. Hittills känns det som att jag har läget någorlunda under kontroll, men jag ska gå igenom några saker med Karen ikväll så att jag kan briljera lite extra imorgon. Det finns nog inget som ger mig en sådan inre tillfredsställelse som att lyckas riktigt bra med något i skolan. Att få betyg på något som man lagt ner tid på är lycka för mig. Jag kan gå och vara glad över en sådan sak hela dagen och jag blir extra glad när jag lyckas bra här i USA för det är inte bara svåra kurser, jag tar dom tillsammans med riktiga amerikaner (alltså folk som har snackat engelska hela sitt liv). Vilket gör att jag får kämpa lite mer för att hänga med, men som sagt när allt kämpande ger utdelning är livet helt underbart!

Jag har inte riktigt så mycket att blogga om idag.  Denna hösten är stressig med skola hela dagarna och jobb på kvällarna så ibland står huvudet helt still (sen att jag var uppe och kollade nya greys anatomy och desperate housewife hela natten har väll kanske sin bidragande orsak också)!

Kolla på den här trollungen, hur söt är hon inte?!! Lauren har alltid haft kort hår eftersom att hon vägrat kamma det, men nu har hon äntligen lyckats att sköta det så hon får ihop håret till en hästsvans!

Oj vilken dag!! Alexandras wedding shower är verkligen en av dom saker jag kommer komma ihåg extra mycket när jag om några år kommer kolla tillbaka på mitt år i USA.

Idag ska jag iväg på wedding shower för Alexandra. Var iväg och panik köpte en pressent igår kväll eftersom att jag inte trodde att jag skulle ha bil idag (karens bil har gått i sönder så hon måste köpa en ny). Det visade sig dock att Karen gick och spontan köpte en bil idag så jag kan ha min bil, skönt att det är löst iaf!:)

Jag satt och gick igenom lite bilder ikväll och hittade bland annat detta:

Jag har inte ens avslutat min första stora resa och jag är redan igång och planerar nästa. Jag har aldrig varit så hungrig på livet som jag är nu. Jag vill bara leva och se hela världen för resten av mitt liv. Den här resan har gett mig så mycket, jag har aldrig kännt mig så säker på mig själv och på vad jag klarar av.

Jag har under några dagars tid försökt få tag på min kära pappa. Igår när jag skickade ett maill till honom och frågade när han kunde skypa fick jag detta tillbaka som svar:

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om här inne ibland. Det är min dagbok över mitt år här i USA, men just nu så rullar allt på i ett behagligt tempo. Jag har rutiner som jag saknade hela våren, eller jag kanske inte saknade rutiner i sig men jag saknade rutiner jag gillar. Nu går jag i skolan och sen jobbar jag. Jag har inte så mycket tid att tänka, men när jag väl har lite tid över tänker jag gärna tillsammans med fröken Berglund.

Igår var jag i San francisco med Johanna och hennes syster Alexandra. Det var en helt underbar dag och Alexandra som jag inte träffat innan, var jätte trevlig. Vi shoppande en hel del, men njöt också i solen under tiden vi fikade. Jag älskar att San francisco bara ligget 1.5 timme här ifrån, så att man kan njuta av storstan när den är som bäst. Nu ska jag sluta drömma mig bort och plugga elasticity,på onsdag har vi ett in class quiz så jag antar det bara är dags att börja!

Sådär, nu är alla ekonomi inlämningar för morgondagen gjorda. Veckans tre kapitel handlade om utbud och efterfrågan, vilket inte låter jättesvårt men med engelska termer var det inte helt lätt. Jag tackar gud för att google translate finns i stunder som denna samt att mina värdföräldrar är så otroligt snälla så dom sitter en lördagkväll och hjälper mig med ekonomin så att jag ska kunna åka till San francisco imorgon.

Igår var det dags för mig att göra något riktigt amerikanskt vi var på baseball. Min äldsta värddotter Maigrie hade fått biljetter från skolan så hon frågade om jag ville följa med. Att gå på en baseball match är ju en av alla de saker jag vill göra här i USA så jag tackade mer än gärna ja. Vad jag tyckte om det?! En jäkla folkfest, men spelet i sig var väll sådär. Det tog otroligt lång tid och det var inte många gånger som dom träffade bollen. Kan tänka mig att det är kul någon gång ibland, men jag skulle verkligen inte gå varje match!

Ursäkta det dåliga bloggandet, men jag har fullt upp. Med vad undrar ni? Jo jag ska berätta jag har fullt upp med att fundera på om jag ska byta stil, alltså inte på bloggen eller något annat utan min klädstil. Min modelärare har sått ett lite frö i min hjärna och nu måste jag helt plötsligt göra allt som jag vanligtvis inte skulle göra. Orden "think outside the box" ekar i mitt huvud 24/7. Så nu funderar jag på om jag skulle slänga alla kläder jag har och bara börja om på nytt. På söndag åker jag till San fracisco och då ska jag köpa mig en ny stil, man kanske inte kan köpa stilen i sig men man måste ju ha pengar att köpa kläderna för.

Shit jag tyckte nyss det var sex månader jag varit här, men nu är det visst sju månader. Fem månader kvar och jag har massa kul att göra. Tiden bara flyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyger iväg!

Idag har världens bästa pappa sin födelsedag! Jag tror jag pratar för alla tre systrarna Eriksson när jag säger att pappa är den bästa rådgvare man kan ha. Jag tror jag inte fattat ett enda beslut under mitt liv som inte varit utan min pappas inverkan. Jag kommer med en idé och han är mitt bollplank, den bästa kombinationen!

Idag när jag hämtade yngsta killen från skolan så verkade han lite nere. Jag frågade som alltid hur dagen hade varit och efter lite om och men visar det sig att det finns en väldigt elak kille i klassen som gör allt för att få min yngsta värdson upprörd. Hittills har jag reagerat och varit så imponerad över vilket lugn han har tagit det med, men idag kändes det som att det hade gått för långt. Vet ni vad denna elaka kille hade sagt till honom?!! Jag trodde inte det var sant när jag hörde det, men tydligen hade denna killen sagt till Malcolm att om han inte ser honom imorgon hoppas han att han är död. När jag hörde detta var jag nära på att stanna bilen med en gång, gå fram till denna äckliga unge och bara örfila honom. Jag kunde inte kontrollera mina känslor så arg blev jag.

Jag ligger eftersom bara den i skolan och idag var dagen jag skulle hinna ikapp med alltihopa då jag slutade skolan redan klockan 9 och började jobba halv 3. Fem och en halv timme med bara plugg var tanken. Verkligheten var 4 timmars skypesamtal med Berglund och Pontus. Jag har skrattat så jag har kissat på mig tio gånger minst..

Åhhh, jag är bara så himla glad just nu! Jag sitter och tänker på allt jag gjort under mitt liv, på alla människor jag träffat genom alla saker jag gjort. Energin bara punpar och jag har ingen aning om hur jag ska kunna somna ikväll. Ikväll var jag ute med Johanna en svensk tjej som går i min visual merchandising kurs (hur häftigt är inte det att vi är 25 personer varav två person är svenskar) hon har bott i USA i sju år eftersom att hennes mamma flyttade hit. Hur som är hon världens gulligaste och helt annorlunda mot mig på ett bra sätt. Jag har inte gjort annat än att möta så otroligt fasinerade och intressanta människor det senaste året så nu när jag tänker på dom blir jag helt varm. Jag är så glad att jag lämnade Karlstad och fick se något annat. Träffa andra människor och möta nya kulturer ger mig sådan energi så jag skulle kunna springa 10mil just nu, synd bara att Sacramento ligger inne med USAs värsta gatubelysning.

Imorse hade jag mitt egna lilla helvette hemma då barnen var mer än odrägliga rent ut sagt. Men så skypade jag med fina Big sis och gick till gymmet för första gången denna vecka och sen var jag redo för en eftermiddag som jag trodde skulle bli värre än värst. Men vet ni vad gullungarna gör. Det första Lauren gör när hon kommer innanför dörren är att komma direkt fram till mig och be om ursäkt för imorse (Detta är något både jag och hennes föräldrar har jobbat mycket med då hon har otroligt svårt för att säga förlåt). Efter att ha varit hemma en stund skulle vi åka till musiklektionen och Malcolm och Lauren går raka vägen ut till bilen även ifall dom spelade tvspel och det vanligtvis brukar ta 25 min för dom att avsluta spelet så gick dom raka vägen ut i bilen som sagt. När vi väl kom till skolan där barnen har sina musiklektioner kom Malcolms nya lärare fram till honom (han har bytt skola då han börjar i en annan årskurs). Hursom så ville han bara berätta vilken gentleman Malcolm var och hur han alltid hjälpte till i klassen och där stod jag som världens stoltaste tupp och tänkte att den här ungen är en klass för sig!! Att Malcolm och Lauren sedan gjorde otroligt bra ifrån sig påmusiklektionen båda två och läraren var imponerad hur mycket dom tränat under sommaren var ju ett stort plus i kanten. Det lönade sig alltså att tjata på dom hela sommaren!!:D

Jag har under ca två års tid befunnit mig i någon undermedveten ålderskris tror jag. För två år sedan hade jag en pojkvän som hade bil och körkort det kändes gammalt för mig. Jag har insett att eftersom att jag nu även har körkort så kan jag ju inte riktigt tycka det är gammalt längre eftersom att jag själv inte anser mig gammal. Nu går min gräns vid att träffa en kille som har skägg, det går helt bort. Att ha skägg betyder att man är gammal och jag vill inte beblanda mig med gamla människor (eller ja, ni fattar vad jag menar). För två år sedan trodde jag att jag skulle ha barn när jag var 21! BARN NÄR JAG ÄR 21, HUR FASEN TÄNKTE JAG?!!!! Om tre veckor är jag 21 och så länge inte storken knackar på dörren blir det då inte barn än på 10 000 år.

Då är jag äntligen tillbaka till det som kallas hemma. Jag hade en disskution med en god vän om detta med vad som egentligen ska kallas hemma för ett bra tag sedan. Jag har insett att detta är så hemma det kan bli för nu. Men hemma kommer alltid vara i den vita och blå villan i Karlstad där jag har min familj och mina bas. Mina saker efter alla mina resor hamnar där, mina saker sedan jag var liten är där, mina betyg och gamla skolsaker är där. Det är alltså mitt hem. Vad är det då som gör att detta inte blir mitt hem? Min vän sa något klokt som jag tror mycket på och det är att jag vill inte att detta ska vara mitt hem. Jag tänker inte detta som mitt hem och därför blir inte detta mitt hem heller.

Ni som har läst den här bloggen under en längre tid kanske kommer ihåg Ida som jag läste med uppe på KAU?!! Om ni inte gör det så kan jag berätta att hon var den blonda tjejen som var super duktig på fotboll och innebandy. Det var hon och jag som ingick i den kvinnliga delen av våran lilla "kau-familj". Hur som helst så läste hon klart nästan hela året och sist innan jag lämnade Sverige had ehon bara en matte d kurs kvar att läsa innan hon var klar och hade sin naturtillbehör.

Ibland om jag behöver skratta lite extra då livet är lite mera tungt än vanligt tittar jag in på argalappen.se. Igår var en sådan dag och titta vad jag hittade. För några minuter så känns livet lite lättare och ibland får man tillåta sig att skratta även om det är jobbigt!

En och en halv timme kvar innan första bilen rullar från Sacramento och min väska är fortfarande tom. Jag har hittills packat en sovsäck och det känns som att det behövs något mer. Nu när jag ser barnens packlista inser jag att min packning denna helgen skulle få vilket modemagasin som helst att fly landet. Oömakläder står med stora bokstäver över hela listan, men vad är oömakläder?!! Hur ska jag ha några oömakläder när detta inte är min "vanliga garderob". Det mesta som hänger i min garderob idag är saker som jag har köpt här och det ska gudarna veta att ska man leka att man är någorlunda modemedveten så är då inte oömakläder något som har prioriterats på mina shoppingrundor..

Imorgon ska familjen McDougal, jag, en annan familj och tre hästar bo i vildmarken i fyra dagar. Eller ja, kanske inte vildmarken men vi ska campa. Den som bor i detta hushållet, eller på denna gata, eller jobbar i våran lokala mataffär, eller går i samma skola eller på något annat sätt någon gång har pratat med Lauren och Malcolm vet att vi ska campa sedan tre månader tillbaka.