stop the time
2012-02-27 Tack vare Carolina så börjar min packning äntligen på att ordna upp sig. Vi har suttit och rullat kläder halva eftermiddagen så de ska ta så lite plats som möjligt. Kan inte förstå att det bara är två dagar kvar tills jag åker hem. Kan någon stanna tiden?!!!!
Detta med husdjur.
Som jag nämnde igår så har jag alltså nu flyttat upp i Malcolms rum. Så från att gått till detta husdjur i mitt rum:
Delar jag nu rum med den här (jag vet, inte en tiondel så söt, utan mer bara råäcklig):
Jag tvingade dock in Misty i mitt rum i tisdags kväll och efter det är vi oskiljaktiga igen. Eftersom att vi nu sover på övervåningen där man inte hör ett ljud så har detta resulterat i att det är en katt som sover tills väckarklockan ringer förutom idag. Då vaknar jag av en smäll som heter duga. Då har Misty försökt att ta sig in hos ormen och fasnat med tassen under locket...
Tur att hon är förbaskat söt när hon ligger och sover iaf..
Happier than ever
Som ni säkert vet så är det dags för mig att åka hem imorgon. Det känns helt overkligt att jag har varit här i ett år. Kan ni fatta E T T helt jäkla år. Jag kommer ihåg allt så väl som att det vore igår.
Hur jag försökte få något att kännas hemma som jag inte ville skulle kännas hemma.
Jag väntade bara på att få en anledningen att åka hem. Hur jag försökte hålla kvar vid något hemma som egentligen inte var något att hålla kvar vid.
Det har tagit mig ett helt år att bygga upp den lycka jag känner idag. Jag har kämpat och det har inte alltid varit lätt. Men jag står här lyckligare än någonsin, tack vare den familj och de vänner jag har!
Nu ser jag fram emot att ge min fina, underbara mormor en rejäl kram när jag kommer hem!
Stallet
Förra helgen hade Malcolm sitt kalas så vi var iväg och spelade lasertag sedan hade barnen övernattning nere i vardagsrummet eftersom att jag har tagit över Malcolms rum innan jag åker. På söndagen så begav sig Karen, Maigrie, Carolina och jag till stallet där vi skulle rida ut. Var en helt perfekt dag och en skön ridtur.
Semlor
Denna veckan har barnen lov. Carolina, barnens nya aupair kom i fredags så denna veckan jobbar hon och jag dubbelt. Vi har jobbat oss igenom mer än halva veckan och detta är det lugnaste lovet jag varit med om. Lauren var hos en kompis idag, annars har både Malcolm och Lauren bara spelat dator hela tiden. Det är svårt det där för även ifall jag vill göra massa saker med barnen så måste man inse att det är deras lov och dom får göra vad dom vill.
Jag och Carolina har dock underhållit varandra en hel del och idag slog vi till och bakade semlor eftersom att det var fettisdagen igår.
Det är lite svårt det där med att baka i ett anant land vissa gånger. Vi var tvugna att åka till en speciell affär för att att köpa mandelmassa och det där med att gissa hur mkt jäst man ska ha i är väl kasnke inget att rekomendera (dom jäste litegranna iaf) Det där med vaniljsocker eller florsocker har dock inte amerikanarna fattat ännu så det fick vi vara utan! Smaken blev helt kalrt godkänd av både mig och Carolina. Lauren var dock lite mer tveksam!
Girls night out
Förra lördagen efter att barnen hade "checkat ut" från mitt rum så tog jag och gjorde mig iordning för att dra till San Francisco en sista gång. Tanken var från början att jag skulle vara inne i såpass tid så att jag skulle kunna vara med Anja och hennes vänner i parken innan på dagen, men eftersom att jag var inne såpass sent möte jag upp dom i parken för att köpa lite vin och sedan tagga för girls night out!
Vi inledde kvällen med att skåla i champagne (i röda plastmuggar, I know)
Jag och Sara demonstrerade vem Pippi Långstrump var
Efter denna bilden gick det bara utför... Anja hade fått godisshots av sina housekeeper och efter det var festen i full gång. Vi gick ut och dansade natten lång och jag var lagom seg morgonen därpå. Mötte upp Diana och Gabriell på Cheescake factory och kramade henne hejdå innan jag begav mig till Sacramento igen.
När jag lämnade San Francisco så sa jag på återseende för jag vet att jag kommer komma tillbaka frågan är bara när!
Sleep over
Förra fredagen efter att vi kommit hem från roller skatingen så hade jag, Malcolm och Lauren sleep over. Det var det mysigaste på hur länge som helst. Vi låg alla tre i min säng och kollade på film och åt chips, popcorn och godis. Jag tror jag låter bilderna tala för sig själv istället!
Cheers to the best sleepover ever!!
Vi kom inte i säng förän efter klockan tolv och både Lauren och Malcolm vaknade upp sex morgonen därpå. Dom väckte mig och bestämde tillsammans att övernattningen var inte över ännu så dom kollade på film och vi lekte fram till klockan var närmare 11 och vi gick ut för att steka pannkakor och göra bacon till frukost.
Jag är verkligen så glad att vi fick till våran lilla "avslutning" på egen hand och att dom uppskatade det så mkt!
Life is life
Jag säger bara en sak. Jag råkar ligga inne med jordens B Ä S T A värdfamilj. Jag vill ju inget annat än att stanna för alltid, typ!! Man känner sig så uppskattad här och jag blir bara varm i hjärtat av all kärlek dom ger mig. Det har varit mycket blandade känslor denna veckan. Jag har rensat ut nästan hela mitt rum (förutom en resväska) och det ekar tomt. Hade det inte varit för att Misty fortfarande ligger brevid mina fötter och sover så hade jag nog frågat om jag fick sova på övervåningen i natt istället!
Men nu ska jag njuta, njuta av den sista natten i mitt egna rum, med mitt egna badrum med både dusch och badkar. Jag ska njuta av min hall och att ha världens bästa garderob och katt. Jag har allvarlig separations ångest över mitt rum jag vågar inte ens tänka på hur det kommer bli att lämna min familj!!!
Det har varit lite blandade känslor från allas håll den senaste tiden. Mj har gett mig en tuffare tid än någonsin (men efter ett snack mellan han och hans mamma så kom det fram att han tyckte bara att det var bättre att bli arg på mig det sista för att då kanske han inte skulle sakna mig så mkt). Lauren är Lauren och är mer orolig för att den nya aupairen inte kommer göra iordning hennes säng innan kvällen, eller att hon inte kommer knyta upp skorna till henne under frukosten(bortskämd så det skriker om det, jag vet!!). Duncan försöker vara super trevlig innan jag åker (inte för att han är otrevlig annars, men ni vet på ett sådant där bra sätt) och Karen bryter ihop mest hela tiden när vi snackar om att jag ska åka hem. Sen har vi Graham och Maigrie som är personer som nästa aldrig visar sina känslor utåt så när Karen idag kom hem från jobbet så berättade hon att Graham och hon hade snackat om hur det kändes att jag skulle åka hem. Graham hade då svarat att han inte försöker tänka så mkt på det för att han inte vill att jag ska åka.
Som Karen sa: "Det enda som den nästa aupairen "tar" ifrån dig är ditt jobb, en del av våran familj kommer du alltid vara"
Dags att sova, imorgon ska jag städa ur mitt toma rum och flytta sista sakerna upp till Mj´s rum!
Roller skater
Förra helgen var som sagt sista helgen jag var ensam med barnen. I övermorgon kommer Carolina (barnens nya aupair) så denna helgen passade jag på att bara ha dom för mig själv. Jag hade planerat att åka roller skater med barnen på fredag efter deras musiklektion. Det visade sig sen att Karen och Graham också ville följa med så vi begav oss av hela familjen till slut!
Jag som har åkt inlines ett par gånger i mitt liv (inget jag snackar högt om) var väl inte jätte duktig ibörjan. Karen visade sig dock vara rena experten på detta så med lite hjälp från henne lärde jag mig någorlunda tillslut även ifall jag fick åka och kolla ner i backen hela tiden. Att bromsa lärde jag mig dock aldrig.
Nu ska jag släcka lampan för ikväll. Jag ska börja städa ur mitt rum imorgon så jag behöver vara pigg och utvilad. Har dragit på mig värsta förkyldningen sen i helgen och när jag äntligen trodde den skulle gå över så kommer den tillbaka och blir värre än någonsin.
Imorgon ska jag berätta om det bästa ajg gjort på länge!
Paket från världens bästa mamma
Sådär nu är allt på plats. Jag har hittat både kamera och kortläsare! Men först ska jag visa vad som kom med posten idag från världens bästa mamma.
Behöver jag säga att jag ska äta chokladen med andakt?!!:) Nu ska jag jobba men ikväll då lovar jag att ett bilregn kommer, jag har mkt att ta igen vad det gäller bloggningen!:)
Happy valentine
Vill önska alla här inne en bra alla hjärtans dag. I usa är det ju lite speciellt att fira eftersom att det är så mycket större här än vad det är hemma! Jag har dock packat under stora delar av dagen och på eftermiddag/kvällen har jag jobbat. Jag var dock iväg på icecream mission med Malcolm under eftermiddagen så vi kunde mysa ner oss till en film senare under kvällen. Att få höra jag älskar dig på nästan felfri svenska från två små barn innan dom somnar är ändå den allra bästa pressenten man kan få!
Jag kan inte riktigt förstå att det var ett helt år sedan som jag stod på flygplatsen i Stockholm och kramade pappa och Madde hejdå. Hur jag grät samtidigt som jag funderade på varför i helvette jag hade fattat detta beslut för. Nu i efterhand när jag kollar tillbaka på det här året så är det ett av de bästa åren i mitt liv. Det har stundvis varit tufft självklart, men att nu sitta med facit i hand har varit värt allt från bråk med barnen m.m.
Den personliga utveckling som man gör under en sådan här stor resa är svår att förklara. Men jag har aldrig varit mer tillfreds med mig själv än vad jag är nu. Det är något lugn som går genom kroppen som är obeskrivligt.
Ett år sedan stod jag på terminalen på Arlanda om två veckor lite drygt står jag där igen efter att ha avslutat den antagligen största men absolut mest betydelsefulla resan i mitt liv, med en helt ny familj som älskar mig lika vilkorslöst som jag älskar dom!
operationen är inledd
Jag då har jag som sagt börjat inleda operation "få ner mitt liv i två resväskor" igen. Tänka sig att det var för lite mer än ett år sedan som jag gjorde detsamma i Lund. Då lastade jag ju en hel bil full med mitt liv. Denna gången får jag som sagt nöja mig med två resväskor. Det känns lite konstigt att börja ta ner alla kort på väggar och i ramar m.m. Jag är inte redo ännu så även ifall jag har packat ner mkt av mina kläder så kan jag fortfarande inte ta ner korten. Mitt rum blir så opersonligt då och som sagt det är jag inte redo för ännu.
Detta inlägget blev flummigare än jag hade tänkt mig. Det jag egentligen skulle säga var att jag inte hittar min kortläsare till kameran så jag kan inte ge er bild update på min perfekta helg! Hoppas att jag kan hitta den imorgon när jag tömmer min ena byrå så tills dess god morgon Sverige, god natt Amerika
Super Bowl
I söndags var jag, Keisi och Nyrmala iväg och kollade på super bowl. Vi hittade en jättebra bar i närheten av Roseville som vi satte oss på. Super bowl är alltså final matchen i USAs amerikanska liga vad det gäller amerikansk fotboll. Jag och väldigt många till är väl sådär halv intresserade vad det gäller den sporten, men det jag och många med mig gjorde var att kolla alla reklamer. Det är väl sedan länge känt att det går reklam stup i kvarten på tvapparaterna här borta, men det var lite det jag såg fram emot för oj vad jag skrattade under reklamerna. Det var bara de "bästa" reklamerna på tv (tror fasen det när det är den dyraste sändningtiden för just reklam denna match).
Vi blev dock kvar på det här baren lite längre, hela ÅTTA jäkla timmar satt vi där (matchen var fyra timmar!). Som sagt roligt hade vi och jag ger er samma råd som Karen sa till mig innan jag åkte hemifrån i lördags: "vad du än gör, gå på toan under matchen. Du vill inte missa reklamen" så lyd detta om ni får chansen att kolla super bowl i USA någongång!
Självklart drack vi öl och käkade skräpmat!:)
Jag vann en påse med massa skit i. Lite kul var det dock
Senare under kvällen kom dessa vänner!
Nu ska jag försöka sova, imorgon väntar en lång dag. Har massor att göra: ska bland annat överraska barnen med att åka rollerskater (det är sista helgen som jag är ensam med barnen, nästa fredag kommer en ny aupair vid namn Carolina!)
Ska också försöka organisera upp min packning lite bättre och flytta ur mitt rum. Börjar inse att jag vet inte om jag kommer komma hem med två resväskor (Note till mig själv: köp inte så jäkla mkt saker!!!!!)
imorgon tar vi nya tag!
Meningen var ju att jag skulle skriva om söndagens super bowl, men efter förmiddagens letade av mobiltelefon, samt att jag satt fast i en telefonkö i en timme för att få reda på att jag var på 500 plats har gjort mig på allmänt surt humör. Bästa världmamma kom dock hem med middag och erbjöd sig att städa upp efter kvällsmaten+ att hon hade med sig en tröja hem till mig som jag velat ha vägde dock upp dagen.
Nu har dock klockan blivit alldeles för mycket för att uppdatera er. Jag har suttit i en timme och dreglat över det nya programmet tunnelbanan. Eller kanske inte programmet utan mer den där Niklas som är det sexigaste jag sett på flera år!!!!
Förbannade telefonhelvette!!!
2 jäkla timmar har jag sprungit och letat efter min förbannade telefon. Hade det inte varit så att tjejen som kommer efter mig behöver den så hade jag skitit i alltihopa.
Jag hittade den på övervåningen i en av de stora garderoberna, där jag hade glömt den igår då vi letade efter klistermärken. Det enda positiva med detta är att jag vek in alla mina kläder och stoppade dom i garderoben.
När jag har lugnat ner mig lite här ska jag berätta om min söndag och super bowl. Hörs snart!
Kirkwood
I lördags begav sig alltså familje McDougal ut på turné igen. Det var dags för skidåkning i Kirkwood som ligger i närheten av Lake Tahoe.
Jag är glad att jag plockade med mig skidstället från Sverige men skidor hyrde jag denna gången (förra gången när jag åkte med Keisi hade jag Karens skidor).
Kirkwood var ett helt okej ställe att åka på även ifall jag gillar North star bättre, dom hade backar för alla och anläggningen var ganska stor.
Maigrie och Duncan åkte snowboard och för att inte ha åkt så många gånger var dom jätte duktiga. Båda två hängde på mig ner för dom svarta backarna. Malcolm och Lauren var dock lite mer osäkra så det vi avklarade ett par åk i den gröna backen tills jag fick för mig en jätte smart ide...
I slutet av dagen så åkte jag en svart backe som var otroligt is och jätte brant. Efter det åket så hittade jag en ny backe som jag trodde var blå ( var fortfarande jätte mkt snö kvar, och kändes inte alls lika brant som den jag åkt innan) så jag åker jätte exalterad ner till dom andra för att höra om de äldsta vill med på ett åk.
Karen frågar om jag tror att det två yngsta kan klara av det och eftersom att vi hade åkt brantare backar tidigare under dagen tillsammans med dom så svarade jag självklart innan jag ens hann tänka.. Ingen bra ide, dom fick åka upp med skoter och hämta Lauren för att hon fick kramp i benen. Det jag trodde var en blå backe var visst en svart och ja, resten är historia.
Vi hann som tur var åka ett sista åk i den gröna backen innan vi tog bilen hemåt!
Om jag är tvungen att säga en sak som jag älskar min familj här lite extra mycket för så är det att dom A L L T I D får mig att känna mig som en del av deras familj. Dom har alltid frågat om jag vill med så fort dom ska göra något och lika glada som dom säger att dom är att jag följer med lika glad är jag att jag får möjligheten att göra det!
Dags att släcka lampan för ikväll...
Imorgon lovar jag att jag ska uppdatera er om min hektiska helg, nu somnar jag dock vilken sekund som helst.
Kan ni lova mig detta?!!
Jag klickar in på aftonbladet minst en gång varje dag. Inte för att dom egentligen har jätte bra nyheter utan mer för att dom många gånger har korta artiklar som man kan läsa på ett par sekunder utan att vara vidare insatt! Idag hittade jag en artikel som verkligen berörde mig, samtidigt som jag blev helt livrädd..
Artikeln handlade om en sjuksköterska som hade jobbat på en avdelning dit folk kom innan dom skulle dö. De döende hade sedan pratat om vad de ångra mest i livet och denna sjuksköterska hade alltså skrivit ner vad hon samanställt.
1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.
2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.
3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.
4. Haft bättre kontakt med vännerna.
– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.
5. Tillåtit sig själva att vara gladare.
– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.
För ett par år sedan tror jag att jag hade väldigt mkt problem med nummer ett på denna listan. Jag gjorde det alla förväntade sig att jag skulle göra istället gör att verkligen göra det jag ville. Idag tror jag kanske att jag gör lite för mycket av det jag vill, men samtidigt så kan jag inte vänja mig av vid känslan att varje morgon vakna upp och känna mig lycklig och fri. Fri till att göra precis vad jag vill!!
Att säga ifrån har alltid varit något jag kanske varit lite för bra på att göra i vissa situationer. Men att sitta och snacka bakom ryggen på folk har nog aldrig riktigt varit min melodi. Nej ingen kan läsa vad du tänker så vill du få en förändring i situationen så är det du själv som måste säga ifrån!
Nummer fem måste jag fortfarande jobba på. Jag har oftast en tendens till att inte njuta av att vara lycklig utan tänker: Jaha, men om livet ska vara såhär bra nu så kommer det garanterat komma ett bakslag vilken dag som helst. Men man måste kunna tillåta sig själv att vara lycklig och glad. De gånger man har varit med om "bakslag" i livet har man ju överlevt hittills..
Så mina kära bloggläsare, kan ni lova mig nu att vi tänker på detta? När jag ligger på min dödsbädd ska jag tänka "fy fan vilket jäkla bra liv jag har haft"!!!
Bio med MJ
Idag var det dags för Jessica och Malcolm dag. Karen och Graham tog först ut oss för frukost på ett jätte häftigt ställe. Dom hade byggt om en gamal fabrik till ett lunchställe så där åt vi. I USA är dom väl kanske inte riktigt kända för att snåla med portionerna så det var fyra mkt mätta personer som lämnade frukosstället en timme senare. Jag och Malcolm hade bestämmt dejt så vid tolv tiden begav vi oss för att se Alvin and the chipmunks. Jag har kollat dom andra två filmerna med Lauren och finner dom ganska underhållande så Malcolm skämdes nog en hel del när jag inte kunde hålla mig för skratt. Som tur var vi ganska ensama i salongen så jag tror att det var lugnt.
Eftermiddagen har gått åt till att vara på musiklektion lämnat hunden hos bekanta och provat skidkläder till Malcolm och Lauren. Tror vi är så redo man kan bli för en dag i backen! Vi kommer hem på söndag och då är det super bowl som jag ska kolla på tillsammans med några vänner på en bar. Kan bli en bra helg detta!:)
-45 vs +2
Inatt vaknade jag ett par gånger för att jag tyckte det var kallt.. Loggade in på aftonbladet och såg att i Sverige hade man -45 grader!!!!I Sacramento hade vi +2 under natten.....
Hur jag ska överleva kylan i Sverige orkar jag inte ens tänka på----
Waterpolo
Under tisdagar och torsdagar under hösten har jag och Lauren spenderat en timme i bilen tur och retur för att hon ska träna vattenpolo. Det är egentligen ingen jätte lång körsträcka, men hennes tråning börjar klockan 6 vilket innebär att vi måste åka hemifrån udner rusningstrafiken. Lauren brukar dock sällan klaga på att få tillbringa sådan lång tid i bilen och inte jag heller. Det blir våran stund till att sjunga med i alla låtar på högsta volym. Jag sjunger och hon sitter och slår på sina knän som att hon spelar trummor i sången.
Det brukar vara hög underhållning i bilen som ni förstår. Idag hittade Lauren kameran i min jacka och ja, ni kan ju se själva vad som blev resultatet.
Vi brukar alltid få lite bråttom, så Lauren brukar inta kvällsmaten i bilen inna träning.
Imorgon är det jobb som vanligt. Jag, Karen och Graham ska ut och äta frukost tillsammans med Malcolm sen ska han få gå på bio och äta lunch tillsammans med mig som en del av hans födelsedagspressent.
På lördag blir det att gå upp tidigt för då åker vi upp till Tahoe för skidåkning!
When the sun shines even if it´s raining
Jag har konstaterat en sak de senaste åren och det är att livet behandlar mig aldrig så bra som ibörjan på ett nytt år. En kompis sa till mig idag att jag verkade så glad och lycklig nu för tiden, tillfreds med livet så att säga. Och det är jag verkligen. Livet har aldrig behandlat mig så bra som det gör nu!
Att ha fått vara med om en sådan här stor upplevelse, ha fått nya vänner och en helt ny familj gör mig så innerligt tacksam till livet.
Thank you for being the brightest star in my sky!
Imorgon den 1 februari fyller min trollunge 12 år. Det var en nervös liten kille som gick till sängs ikväll. Han var nog inte så spänd på vad han skulle få i födelsedagspressent utan för honom var det mer viktigt att A L L A i familjen är uppe imorgon bitti och sjunger för honom på morgonen.
Så klockan 05.55 står klockan på ringning, skammligt tidigt jag vet. Men min trollunge fyller bara år en gång om året och är värd allt han kan få!
