Nu ska jag försöka göra det som jag totalt misslyckats med dom senaste dagarna, att skriva ihop ett inlägg som är mer än 8 rader och som faktist handlar om något annat än det jag gör. Jag har varit ledig idag och efter att ha jobbat en dag under helgen så behövde jag faktist denna dagen. Eller ja, ledig kanske var att ta i men Karen var hemma så vi hade åtminstonde delat ansvar.

Mestadels av dagen har vi dock hängt hos familjens hästar ute på ranchen och många som känner mig borde tro att jag tycker detta är himmelriket. OCH jag det är det faktsit, när jag är i Sverige. Men här är allt så annorlunda. Karen har western hästar vilket innebär att man får inte använda benen när man rider, man håller tygeln i en hand och ja man rider i jeans.. Listan kan göras hur lång som helst, mellan den engelska ridningen och western ridningen. Helt plötsligt måste jag få förklarat för mig hur man fattar galopp, hur man ska höja handen hit och dit för att få hästen att gå snabbare och ja ni hör detta är en hel vetenskap. Jag har helt plötsligt blivit nybörjare på något som jag annars är så van vid och det tar emot. Jag kommer inte påstå att jag är bäst i världen på att rida, men jag kan det. Det är min grej som jag tycker är kul. och att gå tillbaka och lära sig allt från början igen fast på ett annat sätt tar emot. Det som jag förut tyckte var kul kan snarare vara 100 gånger jobbigare än att sitta på ungarnas karate lektion och bara VÄNTA, eller ja kanske inte jobbigare men tråkigare. 

Sen har jag kommit på en annan sak som jag fullständigt hatar och det är barn. Nu sitter ni på andra sidan skärmen och skrattar samt tänker hur fasen ska du då klara av att vara aupair. Men det är inte det att jag hatar barn jämnt, men jag fullständigt avskyr att ha ungar i stallet. Jag kan lära andras ungar att rida, men när jag själv ska rida och som nu måste vara jättekoncentrerad för att göra rätt så driver det mig till vansinne när L frågar 110 gånger om hon kan få en chokladbit när vi åker hem, eller om vi inte kan rida utanför manegen, eller varför kan vi inte åka till mcdonalds. När man väl får tyst på henne så skrittar hon upp framfören samtidigt som man ska börja trava, eller så sitter hon av och promenerar omkring med hästen överallt. Den dagen mina barn börjar rida (och ja det kommer dom) ska jag lämna bort dom till ridskola innan vi driver varandra till vansinne.
Det är det som är bra när man är aupair, man inser allt man inte ska göra med sina egna barn eller ska göra om man nu får några...

Jag hoppas detta med hästarna kommer försvinna ju mer jag lär mig, men det är lite motigt ibörjan av tänka om innan man fattar galoppen!

Dom två översta bilderna är från Lund. En av killarnas pappa som jag bodde med i Lund avlade dressyrhästar, vilket var himmelriket för mig. Att han sen bodde på världens underbaraste gård, gjorde att det blev mitt lilla smultronställe.
Den sista bilden är på mig och underbara Mr C, vad jag saknar den hästen.