2010- men nu blickar vi frammåt
2010 har varit ett av mina mest händelserika år och detta har till stor del att göra med att jag flyttade hemifrån. Jag flyttade till Lund och blev sambos med två killar. Under våren var jag mer ensam än någonsin. Att flytta till en stad där man inte känner någon och inte hittar någonstans, är mer påfrestande än man tror. Dock lärde jag mig otroligt mycket om mig själv, jag lärde mig att jag överlever. Man kan vara ensammast i hela världen, men kom ihåg att det är du som bestämmer dig för om du ska fortsätta vara det. Eller om du ska ta för dig och våga mer för att vinna. Jag har saknat mina vänner här mer än något annat och jag vet att någon som inte har gjort samma resa med att flytta till en stad där man inte känner eller hittar något inte vet vad jag menar. Men jag saknade självklara saker som att dra ihop ett gäng för att festa. m.m.
En av killarna jag flyttade ihop med var Emil och han har betytt väldigt mycket för mig. Han hjälpte mig väldigt mycket när jag kom till Lund och han drog med mig på festar för att hänga med hans kompisar så att jag skulle lära känna folk bättre. Skillnaden på att flytta till en ny stad och börja ett program jämfört med en kurs tror jag är stor. På ett program har man nollning m.m. vilket gör att man lär känna varandra, medans på en kurs läser många flera kurser så man hinner inte att umgås på samma sätt.
Under sommaren så jobbade jag på Grällsta gård som ridlärare. Det var ett underbart jobb där man fick vara ute hela tiden. Att vi sedan jobbade i 25-30 gradig värme är en annan skillnad. Jobbet lärde mig en hel del om mig själv. Gunilla och Hasse som har gården var hur snälla och trevliga som helst. Däremot fick jag lära mig att man kan inte komma överens med alla, men man måste bita ihop för att man har ett jobb att sköta. Jag är en merit och en underbar sommar rikare.
Ett av mina nyårslöften detta året har varit att resa. Jag vill resa mer än jag gjort tidigare, men som student har man tyvärr inte den inkomsten att resa. Min mamma och pappa har dock tagit med mig på underbara resor detta året. Vi började med att åka till Honkong och sedan vidare till Bali för att hälsa på Ulrika under "sportlovet". Jag rekommenderar stark båda dessa städer åker du någon gång till Bali så är Gili öarna att rekommendera starkt.
Efter att ha jobbat klart på Grällsta gård så reste jag till Ulrika igen denna gången befann hon sig i England och London, där hade jag några underbara dagar, med mycket uteliv och otroligt mycket shopping. Jag har varit kritisk till London sedan jag och Berglund var där på språkresa, men efter i sommras så är jag mer än possitiv.
På höstlovet åkte familjen återigen utomlands. Denna gången till Egypten och Hurghada. Efter att ha varit på underbara resemål de senaste årena så har man blivit bortskämd, med vita stränder och otrolig snorkling. Att resa till Egypten var därför väldigt konstigt, det var turister överallt och landet i sig är kasnke inte så märkvärdigt. Jag har sett pyramiderna och allt som man verkligen MÅSTE se om man åker till Egypten. Det var mer en kulturell resa än en sol och bad semester.
Jag är oerhört tacksam över alla dessa resor jag har gjort detta året och som enbart hade varit möjliga med en oerhört snäll mamma och pappa.
Hösten har tillbringats i Lund och trotts att det var tungt att Emil flyttade och vi fick in en ny inneboende så har hösten varit helt underbar tack vare att Ulrika flyttade ner och började läsa. Jag fick många nya kompisar och jag är återigen oerhört tacksam över att jag fick följa med Ulrika och hennes vänner så mycket som jag gjorde i slutet. Det hjälpte mig att skaffa ännu mer vänner som jag hoppas jag har kvar för livet.
Om någon månad börjar mitt livs största resa. Jag åker till USA och jobbar som aupair i Kalifornien ett år.
Jag tror att det kommer att bli en underbar resa. Detta året känns det som att jag har utvecklats otroligt mycket som person. De saker jag har varit med om detta år har format mig till den person jag är idag. Jag har misst vänner kanske inte misst, men man har gått och olika håll i livet, jag har dock fått massor av nya vänner. Jag har tagit upp kontakten med gamla barndomsvänner och jag har ett järngäng med jordens bästa vänner som backar upp mig. Det känns tryckt att ha dom att falla tillbaka på om något skulle hända. Jag har lärt mig att allt kanske inte blir som man har tänkte sig, men jag står här med båda fötterna på jorden och är lyckligare än någonsin!
2011- Nu kör vi!