Hemlängtan..
Igår efter jag skrivit det sista blogginlägget ringde Joakim och efter att jag lagt på luren efter 1 timmas prat så började jag gråta likt en 2-åring. Jag hade sådant vansinnig hemlängtan så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var bara så skönt att höra rösten på någon man känner eller vad man ska säga.
Jag pratar ju nästan varje dag med Emma, men att Joakim berättade om allt som hände i Karlstad kändes så konstigt på något sätt. Det brukar ju alltid vara jag som har massor av saker att berätta för honom, men igår fick jag knappt fram många ord. Det var en hel del deppande igår kväll och jag somnade inte förän sent in på småtimmarna.
Jag saknar mina vänner varje stund, men det är när dom ringer eller man blir påminnd av dom genom sms eller något annat som man förknippar dom med som det brister.
Idag blir det en hel del plugg, har fixat passet och köpt den sista boken som vi ska ha i denna kursen så nu ska jag läsa hela eftermiddagen.
Ta hand om dig så hörs vi senare ikväll..
