jessicaaeriksson

Nu är jag snart klar för att sätta mig på bussen mot skolan för att göra labbar. Alltid när jag börjar en ny kurs blir jag nervös som ett litet barn. Ni vet sådär nervös som man blev när man skulle börja skolan för första gången. Jag förstår inte att jag aldrig vänjer mig vid tanken. Nu handlar det dock inte om att man lägger fram kläderna fyra dagar innan och väskan har stått packad den senaste veckan. Nej nu handlar det mer om att jag är så orolig för att jag ska vara sämst i klassen och alla ska vara mycket bättre.

Min syster sa något riktigt klokt häromdagen. När man läser på universitet så är har man ju intagningssystem, det är inte som när man går i lågstadiet och alla får börja. På universitet har folk kvalt in på olika program, vilket gör att alla kan faktist inte börja på alla program så länge man inte har högsta betyg i skolan eller bra på högskoleprovet. Ulrika sa iaf hur tungt det än är och ifall man kugar en tenta så har faktist alla kommit in på lika villkor. Man vet att man inte är sämst, men kanske inte är bäst heller. Man vet att man faktist kan vara där för att man hade 1.5 på högskole provet eller vad det nu var.

Nu ska jag ta bussen till skolan och tänka att alla som är på denna Kemi B lektion har klarat Kemi A och det har jag också. Vilket gör att jag har lika stor "rätt" att vara där som alla andra.