jessicaaeriksson

För några timmar sedan när jag satt på Laurens simträning tror jag knappt att jag kunde fatta att om mindre än ett dygn kommer jag få se min fina familj igen. Men nu när jag sitter på flygplatsen så har det sakta men säkert gått upp för mig att imorgon kommer jag få se min fina pappa, mamma, Ullis och Madde. Jag börjar nästan gråta bara jag skriver det här. Kan ni förstå att det var en kall vinterdag i februari som jag kramade om min familj en sista gång och grät och funderade tyst för mig själv "vad fan är det du har gett dig in på"?!!

Idag kramade jag om Karen en sista gång innan jag gick igenom säkerhetskontrollen och kom och tänka på det jag funderade på sist jag gick igenom säkerhetskontrollen i Sverige. Denna gången tänkte jag dock "Fan vad bra att du gick igenom säkerhetskontrollen i Sverige annars hade du inte stått och kramat om en av de bästa extra mammorna som finns". Jag kommer sakna min fina familj här i Sacramento en hel del, men inget går upp emot alla dom glädjekänslor jag har när jag får se min familj igen.

Sådär nu sitter jag här på flygplatsen och gråter! Jag kommer vara så överexalterad tills imorgon när jag får träffa familjen igen att jag knappast kommer kunna sova något på planet i natt. Men vad fasen gör en natts sömn när livet är så underbart?!