Dagdrömmar..
Kommentarer - 0 st. | Kategori - In my head right now | Daterat - 2011-06-09 » 01:09:53
När jag är på gymmet så har jag väldigt svårt att stå en längre tid på crosstrainern. Jag står och kollar på tidtagaren varannan sekund och det känns som att klockan i princip har stannat. Nu har jag dock börjat med två nya saker. Dels delar jag upp träningen i 5 minuters pass. Jag kör 5 minuter på normal nivå, nästkommande 5 minuter delar jag in i en minuter. Jag jobbar intensivt en minut sen går jag tillbaka till "normal" nivå en minut för att sedan trampa på ordentligt igen.
Den andra saken jag gör är att jag drömmer. Jag har blivit en hejjare på att dagdrömma! Jag vet egentligen inte varför, kanske för att det är så lätt att besöka drömmarnas värld, det är ju liksom ingen som märker när man går därifrån. I drömmarnas värld är allt precis som jag vill ha det. Där finns inga måsten, eller något annat.
Den senaste tiden har jag drömt mycket om den resan jag gjorde till London för ganska exakt ett år sedan för att hälsa på min syster. Det var en intensiv weekend som var den roligaste weekenden i hela mitt liv, kanske var den rolig just för att gjorde massa spontan saker som jag vanligtvis inte skulle göra. Där var det bara att släppa alla måste och leva.
En av de utekvällarna kommer jag alltid komma ihåg. Ulrika hade gått hem innan mig och jag mitt pucko hade inte med telefonen. Vi befann oss på ena sidan av London och vi bodde på den andra. Meningen var att jag skulle gå hem med några av Ulrikas kompisar, men eftersom att jag inte hittade dom så tog jag saken i egna händer och begav mig via bussar hemåt. Hade det varit vanliga Jessica hade hon tagit en taxi hem och enda anledningen till att jag inte gjorde detta var för att jag inte hittade något annat än svart taxisar. Dom som har åkt med buss i London vet vilket helvette det är. Du byter bussar ca 365 miljoner gånger innan du kommer hem, men vilken resa det var. Två timmar tog det mig och de var två intressanta timmar eftersom att alla nattklubbar stängde samtidigt och det var massa roligt folk ute, men hem kom jag! Dagen efter var Ulrika inte på topp och inte jag heller, men jag begav mig ut för att gå på museum i min ensamhet för att sedan avsluta med att fika helt ensam på ett cafe!
Det är konstigt det där med att sitta ensam på ett café, jag har sett folk som dagligen sitter ensamma och fikar eller jobbar och tycker inte det är konstig alls men det har alltid gått emot mig att sitta ensam på ett fik. Idag sitter jag ensam på fik och har hittat charmen med det. Jag älskar att sitta och njuta av en varm kaffe. Knappa lite på datorn, njuta av lugnet, tjuvlyssna på vad grannarna brevid pratar om samt se alla människor som kommer och går.
Jag antar att det är det som är ett steg i att bli vuxen. Man bryr sig inte så mycket om vad andra tänker om en själv, man lägger inte ner energi på saker som inte betyder något och framför allt så njuter man av sitt eget sällskap.
