jessicaaeriksson

Den vanligt proceduren är att Malcolm blir vansinnig för att golvet behöver nämligen inte vara helt rent enligt honom, varpå han ringer sin mamma och får samma svar av henne som han fick av mig, men kommer ändå tillbaka till mig och säger att han har rätt. Sen börjar det eviga disskuterandet om varför dom stora barnen inte behöver hjälpa till! Efter att ha ropat ner de stora barnen så börjar part tre av argumenterandet. Nämligen vems sak som är vem. För världen skulle helt klart gå under om man lyfte en strumpa som var någon annans eller om man tog med sig ett par till skor som är någon annans till hallen eftersom man ändå går med sina egna.

Idag var det inget undantag. Det började att Malcolm ringde sin mamma och drog igång samtidigt som jag gick upp och hämtade de stora barnen. Då var det äldsta killen i huset som drog igång (vilket han vanligtvis inte brukar göra) ingenting var hans och han skulle minnsan inte behöva göra allting. Jag som nästan såg svart av min ilska spårade helt ur (handen på hjärtat så har jag nog aldrig varit så arg på barnen!) Det är nu mina vänner som mina barn är oerhört smarta. Då dom små barnen såg hur arg jag var, ville dom självklart vara på "min" sida vilket innebar att på 3 minuter hade dom städat hela vardagsrummet. Dumma är dom då inte. När jag fick en kram och lite godis från Malcolm kunde jag inte mer än att le åt hela situationen.

Jag tackar barnen med att bjuda dom på den middag dom vill ha sen firar vi med Yoghurt Monkey. Over and out