Jag är glad att jag mått som jag gjort för annars hade jag aldrig uppskattat tillfällen och människor så mycket som jag gör
Kommentarer - 0 st. | Kategori - In my head right now | Daterat - 2011-10-10 » 05:30:33
I perioder kan jag vara ett stort fan av att läsa bloggar om jag har mycket tid över. En blogg som jag dock alltid kollar varje dag är Michaela Fornis blogg.
Här om dagen skrev hon ett inlägg om att känna detta är delar av inlägget:
"Men hur ska jag någonsin kunna uppskatta så enkla tillfällen som en söndagsmiddag med mina vänner eller ett sms från min mamma eller en blick från någon om jag inte har varit så ledsen. Hur ska jag då kunna finna så mycket lycka i allt det andra om jag inte har upplevt något som verkligen, alltså verkligen rört om mig. Skadat mig. Man måste ha velat dö någon gång om man ska kunna älska livet. Jag är glad att jag mått som jag gjort för annars hade jag aldrig uppskattat tillfällen och människor så mycket som jag gör. Jag hade aldrig älskat att gå till mitt jobb varje morgon om det inte vore för att jag tidigare inte haft ett jobb att gå till. Jag hade aldrig uppskattat att skratta hjärtligt om det inte vore för att jag gråtit hjärtligt. Jag hade aldrig uppskattat när någon är fin mot mig om jag aldrig upplevt tillfällen där någon inte varit det."
Och jag tycker det är så mycket som är sant i detta. Jag håller kanske inte riktigt med om att man måste ha velat dö för att kunna älska livet. Men jag tror att dom som har varit nere på botten, uppskattar mer att må bra och vara lyckliga än dom som konstant går runt och är lyckliga hela tiden. Idag uppskattar jag alla runt omkring mig mer än jag gjorde för ett halvår sedan. Men jag tror att ju äldre man blir, desto enklare sorterar man bort människor som är något att ha och dom som man inte vill beblanda sig med.
