jessicaaeriksson

Nu ska vi snacka lite allvar här. (Jag vet det är något som sällan eller nästan aldrig händer på den här bloggen!).

Jag har en mängd av helt underbara människor och folk runt omkring mig. Vissa dagar så kan jag fundera för mig själv vad just jag har gjort som fått turen att ha just dom runt omkring mig.

 

 

Men det finns en sak som jag är fullständigt allergisk mot när man snackar med vissa av dom och det är det där jäkla "men Jessica, har du en reservplan?!".

En reservplan på vad tänker vissa av er och en del tror att jag yrar i nattmössan, allt handlar självklart om MINA studier och skola.

 

Jag har alltid haft en dröm om att bli läkare. Det är det som tanken alltid har varit, jag vill ha en plats. För jag vet (tro det eller ej!) att det är enormt svårt att komma in.

Eftersom att jag ångrar hellre något jag gjort än något jag inte gjort så handlar det för mig om att jag vill ha min plats i kön. Jag vill känna hur jag känner när jag har den där 752 reservplatsen på en utbildning som varit min dröm. Kommer jag tycka det är värt det eller kommer jag tycka att vad fan jag gör det här istället (för ja det finns en reservplan!).

 

 

Så älskade kära du som när jag kommer och har det lite motigt ibland i studierna säger till mig att jag ska skaffa en reservplan eller tänka i andra banor, fundera på vad jag vill i framtiden och allt det där. Säg bara till mig att;" bryta ihop, grina en tår och komma igen. Alla fixar det, även du Jessica, du måste bara lägga ner dig mer för du är inte dummare än någon annan......". Och du som inte kan det snälla bara håll käften. Lika mycket som jag tror på dig i med och motgångar vill jag att du ska tro på mig!