Så vart var vi?!! I lördags efter att vi gjort oss iordning och jag ätit upp jordgubbstårtan så tog vi bussen ner till stan där vi skulle på cykelutflykt. Det var en helt underbar cykelttur som arangerades av Bay City Bikes!! Det hela gick ut på att man antingen kunde cykla i grupp med en guide eller hyra egna cyklar och cykla runt själva i San Francisco. Vi tog en guidad tur och det var verkligen värt varenda krona när vi cyklade över Golden gate bron! Vi började vid Fisherman´s Wharf och slutade i hamnstaden Sausalito. Från Sausalito tog vi sedan färjan tillbaka till San Francisco.

Jag säger bara vilken helg! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, jag är så hög på livet så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Allt känns som en dans på rosor och när jag åkte från San francisco tidigare idag rullade dom första glädjetårarna på hur länge som helst. Jag är så glad och tacksam för allt jag får vara med om och alla människor jag får träffa.

Jag ska visa er en sak som ligger mig väldigt nära hjärtat, det ligger faktist lite för nära mitt hjärta. Det har blivit en besatthet och jag bara måste kolla på det hela tiden.. Jag vill liksom bara ta hand om det, röra vid det och tänka mig hur det skulle vara om jag fick bo där...Det har liksom allt jag alltid har drömt om. Jag skulle göra allt för att få det i min ägo, JA. Precis allt. Det är så fint, det är så stort och det är så vansinnigt dyrt!!

Imorgon var det dags igen. Klockan sju imorgon bitti sitter jag tillsammans med Hannah och Kristy och gör exam 2. Hittills känns det som att jag har läget någorlunda under kontroll, men jag ska gå igenom några saker med Karen ikväll så att jag kan briljera lite extra imorgon. Det finns nog inget som ger mig en sådan inre tillfredsställelse som att lyckas riktigt bra med något i skolan. Att få betyg på något som man lagt ner tid på är lycka för mig. Jag kan gå och vara glad över en sådan sak hela dagen och jag blir extra glad när jag lyckas bra här i USA för det är inte bara svåra kurser, jag tar dom tillsammans med riktiga amerikaner (alltså folk som har snackat engelska hela sitt liv). Vilket gör att jag får kämpa lite mer för att hänga med, men som sagt när allt kämpande ger utdelning är livet helt underbart!

Jag har inte riktigt så mycket att blogga om idag.  Denna hösten är stressig med skola hela dagarna och jobb på kvällarna så ibland står huvudet helt still (sen att jag var uppe och kollade nya greys anatomy och desperate housewife hela natten har väll kanske sin bidragande orsak också)!

Kolla på den här trollungen, hur söt är hon inte?!! Lauren har alltid haft kort hår eftersom att hon vägrat kamma det, men nu har hon äntligen lyckats att sköta det så hon får ihop håret till en hästsvans!

Oj vilken dag!! Alexandras wedding shower är verkligen en av dom saker jag kommer komma ihåg extra mycket när jag om några år kommer kolla tillbaka på mitt år i USA.

Idag ska jag iväg på wedding shower för Alexandra. Var iväg och panik köpte en pressent igår kväll eftersom att jag inte trodde att jag skulle ha bil idag (karens bil har gått i sönder så hon måste köpa en ny). Det visade sig dock att Karen gick och spontan köpte en bil idag så jag kan ha min bil, skönt att det är löst iaf!:)

Jag satt och gick igenom lite bilder ikväll och hittade bland annat detta:

Jag har under några dagars tid försökt få tag på min kära pappa. Igår när jag skickade ett maill till honom och frågade när han kunde skypa fick jag detta tillbaka som svar:

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om här inne ibland. Det är min dagbok över mitt år här i USA, men just nu så rullar allt på i ett behagligt tempo. Jag har rutiner som jag saknade hela våren, eller jag kanske inte saknade rutiner i sig men jag saknade rutiner jag gillar. Nu går jag i skolan och sen jobbar jag. Jag har inte så mycket tid att tänka, men när jag väl har lite tid över tänker jag gärna tillsammans med fröken Berglund.

Igår var jag i San francisco med Johanna och hennes syster Alexandra. Det var en helt underbar dag och Alexandra som jag inte träffat innan, var jätte trevlig. Vi shoppande en hel del, men njöt också i solen under tiden vi fikade. Jag älskar att San francisco bara ligget 1.5 timme här ifrån, så att man kan njuta av storstan när den är som bäst. Nu ska jag sluta drömma mig bort och plugga elasticity,på onsdag har vi ett in class quiz så jag antar det bara är dags att börja!

Sådär, nu är alla ekonomi inlämningar för morgondagen gjorda. Veckans tre kapitel handlade om utbud och efterfrågan, vilket inte låter jättesvårt men med engelska termer var det inte helt lätt. Jag tackar gud för att google translate finns i stunder som denna samt att mina värdföräldrar är så otroligt snälla så dom sitter en lördagkväll och hjälper mig med ekonomin så att jag ska kunna åka till San francisco imorgon.

Igår var det dags för mig att göra något riktigt amerikanskt vi var på baseball. Min äldsta värddotter Maigrie hade fått biljetter från skolan så hon frågade om jag ville följa med. Att gå på en baseball match är ju en av alla de saker jag vill göra här i USA så jag tackade mer än gärna ja. Vad jag tyckte om det?! En jäkla folkfest, men spelet i sig var väll sådär. Det tog otroligt lång tid och det var inte många gånger som dom träffade bollen. Kan tänka mig att det är kul någon gång ibland, men jag skulle verkligen inte gå varje match!

Idag har världens bästa pappa sin födelsedag! Jag tror jag pratar för alla tre systrarna Eriksson när jag säger att pappa är den bästa rådgvare man kan ha. Jag tror jag inte fattat ett enda beslut under mitt liv som inte varit utan min pappas inverkan. Jag kommer med en idé och han är mitt bollplank, den bästa kombinationen!

Idag när jag hämtade yngsta killen från skolan så verkade han lite nere. Jag frågade som alltid hur dagen hade varit och efter lite om och men visar det sig att det finns en väldigt elak kille i klassen som gör allt för att få min yngsta värdson upprörd. Hittills har jag reagerat och varit så imponerad över vilket lugn han har tagit det med, men idag kändes det som att det hade gått för långt. Vet ni vad denna elaka kille hade sagt till honom?!! Jag trodde inte det var sant när jag hörde det, men tydligen hade denna killen sagt till Malcolm att om han inte ser honom imorgon hoppas han att han är död. När jag hörde detta var jag nära på att stanna bilen med en gång, gå fram till denna äckliga unge och bara örfila honom. Jag kunde inte kontrollera mina känslor så arg blev jag.

Jag ligger eftersom bara den i skolan och idag var dagen jag skulle hinna ikapp med alltihopa då jag slutade skolan redan klockan 9 och började jobba halv 3. Fem och en halv timme med bara plugg var tanken. Verkligheten var 4 timmars skypesamtal med Berglund och Pontus. Jag har skrattat så jag har kissat på mig tio gånger minst..

Imorse hade jag mitt egna lilla helvette hemma då barnen var mer än odrägliga rent ut sagt. Men så skypade jag med fina Big sis och gick till gymmet för första gången denna vecka och sen var jag redo för en eftermiddag som jag trodde skulle bli värre än värst. Men vet ni vad gullungarna gör. Det första Lauren gör när hon kommer innanför dörren är att komma direkt fram till mig och be om ursäkt för imorse (Detta är något både jag och hennes föräldrar har jobbat mycket med då hon har otroligt svårt för att säga förlåt). Efter att ha varit hemma en stund skulle vi åka till musiklektionen och Malcolm och Lauren går raka vägen ut till bilen även ifall dom spelade tvspel och det vanligtvis brukar ta 25 min för dom att avsluta spelet så gick dom raka vägen ut i bilen som sagt. När vi väl kom till skolan där barnen har sina musiklektioner kom Malcolms nya lärare fram till honom (han har bytt skola då han börjar i en annan årskurs). Hursom så ville han bara berätta vilken gentleman Malcolm var och hur han alltid hjälpte till i klassen och där stod jag som världens stoltaste tupp och tänkte att den här ungen är en klass för sig!! Att Malcolm och Lauren sedan gjorde otroligt bra ifrån sig påmusiklektionen båda två och läraren var imponerad hur mycket dom tränat under sommaren var ju ett stort plus i kanten. Det lönade sig alltså att tjata på dom hela sommaren!!:D