Finns inget mer att säga än att jag är rätt vansinnigt nöjd med livet just nu!

Just nu känner jag bara en sådan himmla glädje att jag har så fina vänner i mitt liv. Dom ger mig massor av energi och jag har så kul med dom.
Jag är så himla glad att jag har er runt omkring mig, jag älskar er av hela mitt hjärta.

Jag har blivit en sådan person som jag under hela mitt liv har föraktat. Bland det jobbigaste jag vet är att möta människor som inte vet vad dom har för mål i livet och som "nöjer" sig med det dom har. Personer som inte strävar efter något och som ger vika för att målena man har är jobbiga eller "omöjliga" att uppnå. Jag pekar egentligen inte på någon speciell när jag säger detta. Det kan handla om allt från personer man springer på, på en fest som svarar att "man inte gör något speciellt och inte har några speciella planer heller". Jag har vänner som inte vet vad dom vill bli, men dom vet iaf att dom vill bli något.

Problemet är nu att jag inte vet vad jag vill, jag har blivit en av alla dom människor som jag alltid har sett ner på. Jag vet dock att jag vill något, men inte vad. Jag vet att jag inte nöjer mig att leva som jag lever nu, men hur ska jag göra för att nöja mig? Vad vill just jag med mitt liv och vad har hänt med alla planer man trott man skulle göra?

Jag får medge att tiderna förändras och det gör människan också, det vi är med om får oss att forma oss till de personer som vi är just idag, både positivt och negativt. Idag efter att ha läst 1 och 1/2 år på universitet vet jag vilka människor som jag tycker är intressanta och som är en sådan person jag vill vara. Det är dom som har varit ute och rest och sett världen, backpackat i Afrika, eller jobbat i Australien m.m. De personer som jag möter som inte gjort detta har alla ångrat sig. När jag då säger att jag inte är den typen av person som bara åker iväg, skrattar dom och säger att dom var likadana, men som sagt idag ångrar dom det!

Vart jag vill komma med detta inlägg vet jag inte riktigt. Idag är jag osäker på vad jag vill eller kanske inte osäker men vissa dagar tappar jag tron på att jag kan klara av det. Men om jag inte själv tror att jag klarar av det, hur ska jag då få min omgivning att tro att jag kan göra detta?





 

Jag sitter fortfarande i skolan och jag hade rätt, det blev tyvärr inget luciafrande för min del idag. Kylan och alldeles för mycket snack under dagen gjorde så att jag inte fick gjort allt jag hade tänkt.

För bara några dagar sedan avslutade jag mitt oc maraton och anledningen till att jag berättar detta är för att det fick mig att tänka på en sak som jag inte lagt tid på tidigare.
Jag är nämligen en person som lever tack vare min drivkraft. Jag sätter upp nya mål hela tiden med mitt liv för att inte tappa drivkraften. Jag läser till kemin för att jag ska komma in på universitet, jag läser för att bli framgånsrik, jag åker ut på äventyr för att kunna utvecklas m.m. Jag tror ni förstår vad jag menar, jag gör allt för att kunna ta mig framåt i livet och mot mina mål.

Åter till OC. ett avsnitt handlar om att allting kanske inte måste ha en destination. Man kan gå ut och gå i skogen utan att ha ett mål m.m. Måste livet vara så planerat, kan man inte bara ha kul?  
Tanken att bara ha kul skrämmer mig ibland, spilla hela sitt liv på saker som är kul när man kan bli framgångsrik och arbeta hårt. Idag efter ett och ett halvt år på universitetet så vet jag att jag har tröttnat på att läsa. Varje dag möter jag massor av människor som har sin historia. Folk har åkt utomlands, jobbat som volontär m.m. Jag vet idag att jag också vill ha något sådant att säga, jag vill ha ett häfftigt liv som jag kan se tillbaka på och jag vill veta att om något skulle hända mig så skulle jag levt det liv jag velat. Jag skulle inte vilja ångra en dag!

Vi hörs kanske senare ikväll om inte annat så hörs vi imorgon!