Bonusmaterial
2011-06-30 
Bjuder på den här bilden från helgen i San fracisco. Dags att säga god natt och släcka lampan!
Är det såhär kul det ska vara att leva vill jag leva för alltid.
Förlåt för att jag höll er på sträckbänken, meningen var att jag skulle bloggat igår kväll. 90210 var dock alldeles för intressant för att jag skulle orka pausa programmet för att skriva resten. Men nu är jag på banan igen! Vart var vi nudå?! Just ja! Söndag och vi skulle göra något otroligt roligt... Jag satte mig som sagt på bussen hemåt och tog en snabb dusch. Diana vara helt slut och sov någon timme till medans jag gjorde mig iordning. Sen var det bara dags att ta bussen in till stan igen för att gå på Pride festivalen. Jag har aldrig varit på den i stockholm, men den i San francisco var otroligt mäktig. Folk sprang runt helt nakna och det var homosexuella överallt. Det var otroligt roligt att se!!
Efter att ha kollat in paraden och bara kännt hela stämningen i San francisco begav vi oss till Golden Gate park där det var en radiokonser. Vi kom precis till att one republic började spela och ja, hela parken var helt översvämmad av folk. Bandet i sig kanske inte var jätte bra live, men hela stämningen gjorde så att man satt där med ett leende på läpparna!
Vi passade även på att måla Dianas ben när vi satt och väntade på att dom skulle börja uppträda!
Efter att ha kollat klart på one republic började vi bege oss hemåt och då för frsta gången såg jag havet på över fem månader. Lyckan var total, men när vi skulle ta kort på mig och havet gick det väll sådär...
Först såg det ut såhär:
Sen såhär:
Och sist men inte minst fick vi till detta! Ska tilläggas att vid detta laget hade vi tagit ca 50 kort:
På söndagkvällen satte jag mig i bilen och började köra hemåt. Jag har haft den bästa helgen ända sedan jag kom till USA och det enda jag satt och tänkte på var att om det ska vara såhär kul att leva vill jag leva för alltid.
Dagen ska tillbringas på musiklektion. Vädret är blåsigt och regnigt så det blir en dag inne idag igen. Om en vecka möter jag upp familjen för tre veckors semester och borde börja fundera på vad jag ska ha med mig så det
är dagens stora plan. Vi hörs senare!
midsommar 2011
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja detta inlägg, för att säga oj vilken helg är en mild benämning på denna helgen. Om jag har haft den bästa helgen sen jag kom till USA?! JA om jag har haftmin topp 5 midsommar?! JAAAAA.
Men jag börjar från början, med risk att detta kan bli ett av de längsta blogginlägg som har publicerats i denna blogg!
I Fredags efter jobb tog jag bilen till San Francisco. Jag kom inte härifrån förän klockan 6 på kvällen då min värdmamma var tvungen att åka till vetrinären med en hemlös katt! Men vid sex tiden rullade alltså bilen in mot stor staden. Det tar ca 1 timme och 50 minuter att köra denna sträckan och det är en jätte fin åktur så jag rekomenderar den starkt. När jag kom fram till Sf så hade Diana gjort kvällsmat och över en bit mat satt vi och pratade om allt som hör livet till. Det var stundtals väldigt allvarliga konversationer för att sedan bryta ut i skratt två sekunder efter åt.
På lördagen gick vi upp vid nio tiden och försökte styra mot IKEA. Vi skulle nämligen köpa med oss något "typiskt" svenskt att ha på knytkalaset vi skulle på senare på kvällen. Väl på IKEA åt vi lunch och jag har aldrig ätit godare rökt lax i hela mitt liv. Jag bara älskade varje tugga. Vi köpte med oss knäckebröd, sill och ballerina kakor och satte oss i bilen för att köra hem. Påbägen hem fastnade vi dock i vägtullarna då det var otroligt mycket folk så vi roade oss med lite allt möjligt. Diana försökte sig på något som hon själv kallade sjunga och jag satt och funderade på vilken kö som gick en miljon dels sekund snabbare.
Vi höll på att bryta samman när Diana skulle spegla sig och insåg att någon tydligen hade speglat sig alldeles för mycket där innan...
Efter att ha kommit hem till Diana igen så började vi göra oss iordning för kvällen. Vi skulle möta upp andra aupairer i Dolores park för att fira midsommar. När vi kom till parken vi skulle vara i var det massor av människor. Det pågick någon uppladdning för slndagens pridefestival eller något i den stilen så hela parken var översvämmad av människor.
Vi hittade tjejerna efter lite om och men och satte oss ner för att äta lite jordgubbar och dricka massor av vin. Våra ballerinakakor blev succe medans den där sillburken tror jag vi kastade orörd. Vi tog ett träd och dansade lite midsommardanser och hade jätte trevligt. Vi mötte på några svenskar som var ute och reste i tre veckor och det visade sig att dom hade hade några vänner jag kände så vi satt och snackade ett bra tag.
Efter att ha varit i parken ett par timmar skulle vi åka hem till en av tjejerna för att byta om och dom skulle ut på krogen. Det hade väll varit smartast att begrava den där kameran så långt ner i väskan det gick vid det här laget, men exklusivt bara för er så lägger jag ut ett par bilder till. (Antar att det är här du ska sluta läsa mamma:))
Vi försökt då få tag i en taxi som sagt, det visade sig dock vara stört omöjligt så vi gick och knackade på en limousin, han tog dock 75 dollar så vi gick till nästa bil. Han kunde köra oss gratis så vi hoppade in. (hur snäll är man inte om man kör folk man inte känner mitt i natten till utkanten av stan?! och mamma har du inte slutat läsa kan jag informera dig om att jag var inte själv. Vi var fyra personer varav en var kille och ja allt var LUGNT!!)
När vi kom till tjejerna gick vi nästan genast ner till Veronica och stannade där ett tag för att senare bege oss mot hennes granne som hade fest.
Hemma hos hennes granne mötte jag två killar som kom från Hammarö och var -86or. Det visade sig att dom reste runt i Kalifornien och hade bara någon vecka kvar. Tänk var världen egentligen är liten. Trotts att jag är på andra sidan jorden springer jag in i folk som kommer från mitt LILLA Karlstad. Tror det är dags att börja inse för mig att Karlstad inte är så litet eller så råkar bara allt Karlstadbor göra precis samma sak samtidigt.
Med världens största leende på läpparna stängde jag mina ögon klockan 5 på morgonen. Klockan ringde tre timmar senare och det vara bara att försöka ta sig upp, men med tanke på det som skulle hände på söndagen hoppade jag nästan ur sängen. Men vad vi skulle göra på söndagen får ni veta i nästa inlägg. Annars kommer det här inlägget bli på Tok för långt, eller ja längre än det redan är!
Parken VS poolen
För tillfället tror jag att jag igger inne med en av de tråkigaste och sämst uppdaterade bloggarna i världshistorien. Men här hemma händer det inte mycket, barnen har haft sommarlov i två veckor snart och det enda vi gör är att vara vid parken, eller poolen. Vi flyttar oss inte längre än så och de senaste dagarna har det varit för varmt för parken då vi legat på en 42 grader varje eftermiddag så poolen har blivit lite av en hitt sådär två veckor in på sommarlovet och kommer nog vara hela sommaren.
Jag klagar inte heller iof då mina barn är så simkunniga att jag bara behöver ha dörren öppen ut till själva poolen sen kan jag roa mig med lite vad jag vill här inne eller jobba på brännan utomhus. Som ni hör händer det inte alls mycket för tillfället. Dock en sak jag kan klaga på är att jag efter två veckor är så vansinnigt trött på poolen, jag vill bara åka till stranden och stoppa ner fötterna i sanden och se riktigt vatten! Vi har långt till något som ens kan kallas hav men vi har lite floder som rinner genom Sacramento. Dom är dock alldeles för strömma och kalla för barnen att bada i då det är vattnet som kommer från bergen som rinner genom Sacramento.
Ikväll har ajg varit iväg och shoppat litegrana. Åker till San francisco imorgon så kanske inte det bästa tillfället att göra av med pengar, men idag behövde jag köpa något till mig själv för att få mig på bättre humör så det var bara att ta fram kortet.
Midsommar firar jag imorgon tillsammans med Diana i San francisco och det ska bli så roligt att se henne igen då vi både har haft fullt upp ett tag och inte hunnit ses eller höras så mycket. Trotts att det tar emot att inte fira hemma med nära och kära är det bara att göra denna helgen till det bästa som går och jag tror att den kommer bli helt kanon. Ska bli skönt att insvepa lite storstads luft, få en dos av Diana och samla ny engeri. Nästa vecka åker vi och campar och sen är det dags för mig att ta flyget till New York och möta upp min fina familj. Det kommer bli en intensiv men rolig sommar med massor av saker att se fram emot!
Dags att sova
Nu har jag tröttnat...
Jag har tröttnat på all B&J, granola bars, ägg bagels m.m. Imorgon kör allvaret igång. Om jag inte kommer i mina byxor längre? JO, om jag har gått upp mycket i vikt? NEJ. Men jag insåg i kväll på gymmet, varför ska man behöva vänta på att man inte kommer i byxorna längre eller mår dåligt innan man ändrar sin kost och träning. Nej imorgon är det Jessica som slutar med alla onyttigheter och kör igång riktigt hårt med träning för jag vet att som jag äter och tränar nu är ohållbart. Jag kommer må dåligt och efter att jag skrivit mitt föregående inlägg så insåg jag att det var lika bra att börja någonstans och imorgon börjar jag. Det är slut med undanflykter och annat tramms. Jag fixar detta lika väl som jag fixat allt annat i livet. Det handlar bara om att man ger sig fan på att det går.
Vilka är med mig i jakten på att förlora några kilon och vilka skjuter på det en dag till? Vissa som läser detta nu kommer säga:"men gumman försent, du kommer aldrig hinna till beach 2011". Men för mig är inte det hela grejen. Jag vill kunna njuta av min kropp i december lika mycket som jag gör i juli. Sen att sommaren här i Kalifornien sträcker sig i oktober gör att jag har några mer månader på mig vilket är en stor bonus. Så alla som läser detta, börja imorgon. Ta en promenad. Välj bort glassen eller den extra påsen godis. Tillsammans kör vi!!!
20 juni
För exakt en vecka sedan satt jag här och njöt av livet. Allt rullade på och jag var glad:utifrån och in, inifrån och ut. Livet var på topp. Dagen efter var inte allt på topp längre. En dag njöt jag till fullo, men sen började allt igen. Man börjar leta små fel, man tillåter inte sig själv att må bra och bara njuta. Eller jag ska inte säga att alla gör så, men jag gör så! Jag önskar att jag kunde njuta här och nu, men jag har nog aldrig varit sådan. Eller jag är sådan ibland, men alldeles för sällan. Jag behöver tillåta mig själv att vara nöjd och glad för det jag har. En dag kommer jag driva mig själv till vansinne, men innan dess så kommer jag vara sånhär: Stannar upp och njuter alldels för sällan och letar fel. Inte i vad andra människor gör utan i vad jag själv gör. Jag letar fel i mitt egna liv! Men innan jag har drivit mig själv till vansinne så kommer jag vara såhär. Jag lär mig alltid av mina egna misstag när det redan är försent. Men jag gör aldrig om dom igen efter att ha gjort dom en gång så jag antar att det har sina för och nackdelar som allt annat här i livet.
Igår njöt jag igen, med denna utsikten är det svårt att göra annat.
Det går bra nu!
Det går bra nu, riktigt bra. Sommaren är här. Jag ligger som en klubbadsäl vid poolen och "jobbar". Vi hänger mest vid poolen och i parken i skuggan. Sacramento kokar och varmare kommer det bli. Helgen var super kul. Jag gjorde mitt första besök på nattklubben och ja, det var annorlunda mot hemma. Men nu har jag iaf gjort det. Gårdagen spenderades med gott sällskap vid min pool med pizza och idag är det alltså måndag och ny vecka på jobbet. Trotts att barnen är hemma hela dagen, gick allt kanon. Vi grillade hamburgare till lunch och bara njöt av solen. Nu ska jag sova. Nu ska jag svara på massa rolga och underbara mail som folk har skickat till mig idag och sen blir det sängen. Mer uppdatering kommer!
P.s.Glömde ju berätta att jag hade ett fel på teoriprovet jag skrev förra veckan. Det tåls att säga igen! Det går bra nu!!:D
Tiden bara rusar iväg..
Jag hade tänkt att gå mot strömmen och inte blogga om minnen av min student, men jag kan inte sova och behöver en paus av mitt nördande av 90210. Sen skriv mamma ett mail idag och frågade hur det kändes. Kanske var det då eller när jag såg alla glada studenter som sprang runt på skolan där Lauren har sin vattenpoloträning som jag insåg att det verkligen var två år sedan jag avverkade en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag kommer ihåg att dagen bara rusade iväg och jag ångrar att jag inte stannade upp och andades eller är det så studenten ska vara alla springer runt och är helt överexaltherade?!
I vilket fall som helst var dagen en av de bästa i mitt liv! Det var bara sådan glädje och jag kan än idag tycka det är kul att titta på alla bilder på nya studenter och se den glädje som finns där. Jag kan sakna gymnasietiden ibland för skolan har alltid varit en trygghet för mig. Man har sina vänner och sin lektioner. Man gör något värdefullt (kunskap är makt!) och framförallt har man ett otroligt gäng vänner runt om sig varje dag.
När jag tog studenten för två år sedan trodde jag väll inte att jag skulle sitta på andra sidan jordklotet. Min plan då var att läsa till naturämnena och söka in på läkarlinjen. Min plan idag vet jag inte. Om jag övergett min plan? Inte alls, den finns i bakhuvudet hela tiden. Men under dessa två år så har jag gått från att vara osäker på mig själv, till att vara säker på mig själv, till att vara osäker på mig själv och slutliggen där jag är idag. Säker på mig själv med ett liv fullt av drömmar och en rak blick frammåt. Tiden efter studenten har kanske inte alltid varit en spikrak väg frammåt, men även när jag har varit på dom krokigaste vägarna och kört har jag aldrig ramlat av banan.
När jag tog studenten hade jag ett helt annat tänkesätt än jag har idag, jag har varit med om saker och träffat människor som jag aldrig hade träffat om jag inte hade vågat att ta chansen. Jag vågade ta chansen att flytta till Lund, jag vågade ta chansen att flytta till USA. Så till er studenter idag, våga ta chansen. Det värsta som kan hända är att du får flytta hem igen men då har du iaf vågat. För inte vill du titta tillbaka på ditt liv och tänka vad hade hänt om jag hade tagit chansen, hur hade mitt liv sett ut då?!
Om ett år tar min fina lillasyster studenten och jag kan inte riktigt förstå att hon har blivit så stor. Jag kommer alltid tänka mig att hon går på högstadiet för där slutade hon växa i mina ögon (inte för att hon har blivit omogen eller så utan just för att hon är min lilla lillasyster).
Självklart "levde" jag innan jag tog studenten också, men efter studenten så har jag helt plötsligt nya möjligheter. Jag kan resa och bo vart jag vill, jag kan ta ett jobb för en dag. Jag kan vakna upp och fråga mig själv vad vill du göra nu, vad är nästa steg?! Jag har framtiden i mina händer och det är bara jag själv som bestämmer vart och hur långt jag vill gå!
Att man aldrig lär sig
Igår flöt jobbet på oerhört bra, ni vet sådär bra så man nästan går och väntar på att något ska hända...Eftersom att barnen har olika avslutningar under kvällstid så har det blivit många sena kvällar denna veckan och igår var inget undantag. Barnen skötte sig utmärkt och äldsta sonen i familjen erbjöd sig att göra middag då deras föräldrar var borta och jag var iväg med Lauren på simträning.
Allt gick alltså mer än perfekt, när jag kommer hem med Lauren vid 7-tiden så var middagen i fullgång med att färdigställas men det var ingen i köket. Jag hör Malcolm skrika från övervåningen och kommer ner tillsammans med våran hund. Hunden i sig hade ett stor hål på ryggen. Det blödde inte men djupt som bara den var det. Efter att ha stoppat barnen i säng och inväntat deras mamma så var det bara att stoppa in hunden i bilen för att åka till vetrinären och sy ihop allt. Det gick utmärkt och hunden mår bra, men han tycker så synd om sig själv så jag blir alldeles tokig. Han kan inte gå i trappor eftersom att hans skärm runt huvudet är alldeles för stor m.m.
Jag vet inte vad som är bäst: barn som sköter sig och en natt på djursjukhuset eller barn som inte sköter sig och vansinnigt många disskusioner. Tror jag tar det första då det verkar som att alla Sacramentos snyggaste killar jobbar på djursjukhus, otippat jag vet!! Men vad fasen varför inte, krogen har jag hört är inte det bästa sättet för att hitta vettiga killar.
Dagdrömmar..
När jag är på gymmet så har jag väldigt svårt att stå en längre tid på crosstrainern. Jag står och kollar på tidtagaren varannan sekund och det känns som att klockan i princip har stannat. Nu har jag dock börjat med två nya saker. Dels delar jag upp träningen i 5 minuters pass. Jag kör 5 minuter på normal nivå, nästkommande 5 minuter delar jag in i en minuter. Jag jobbar intensivt en minut sen går jag tillbaka till "normal" nivå en minut för att sedan trampa på ordentligt igen.
Den andra saken jag gör är att jag drömmer. Jag har blivit en hejjare på att dagdrömma! Jag vet egentligen inte varför, kanske för att det är så lätt att besöka drömmarnas värld, det är ju liksom ingen som märker när man går därifrån. I drömmarnas värld är allt precis som jag vill ha det. Där finns inga måsten, eller något annat.
Den senaste tiden har jag drömt mycket om den resan jag gjorde till London för ganska exakt ett år sedan för att hälsa på min syster. Det var en intensiv weekend som var den roligaste weekenden i hela mitt liv, kanske var den rolig just för att gjorde massa spontan saker som jag vanligtvis inte skulle göra. Där var det bara att släppa alla måste och leva.
En av de utekvällarna kommer jag alltid komma ihåg. Ulrika hade gått hem innan mig och jag mitt pucko hade inte med telefonen. Vi befann oss på ena sidan av London och vi bodde på den andra. Meningen var att jag skulle gå hem med några av Ulrikas kompisar, men eftersom att jag inte hittade dom så tog jag saken i egna händer och begav mig via bussar hemåt. Hade det varit vanliga Jessica hade hon tagit en taxi hem och enda anledningen till att jag inte gjorde detta var för att jag inte hittade något annat än svart taxisar. Dom som har åkt med buss i London vet vilket helvette det är. Du byter bussar ca 365 miljoner gånger innan du kommer hem, men vilken resa det var. Två timmar tog det mig och de var två intressanta timmar eftersom att alla nattklubbar stängde samtidigt och det var massa roligt folk ute, men hem kom jag! Dagen efter var Ulrika inte på topp och inte jag heller, men jag begav mig ut för att gå på museum i min ensamhet för att sedan avsluta med att fika helt ensam på ett cafe!
Det är konstigt det där med att sitta ensam på ett café, jag har sett folk som dagligen sitter ensamma och fikar eller jobbar och tycker inte det är konstig alls men det har alltid gått emot mig att sitta ensam på ett fik. Idag sitter jag ensam på fik och har hittat charmen med det. Jag älskar att sitta och njuta av en varm kaffe. Knappa lite på datorn, njuta av lugnet, tjuvlyssna på vad grannarna brevid pratar om samt se alla människor som kommer och går.
Jag antar att det är det som är ett steg i att bli vuxen. Man bryr sig inte så mycket om vad andra tänker om en själv, man lägger inte ner energi på saker som inte betyder något och framför allt så njuter man av sitt eget sällskap.
det går oerhört bra nu!
Imorgon händer det grejer mina vänner. Jag ska skriva teoriprov för mitt körkort och sen bjuder sacramento på 30 grader och sol. Inga fel om ni frågar mig! Så fort jag har skrivit provet så ska jag lägga mig ute vid poolen!
Uppdateringen blir bättre när jag har gjort provet nu är all fokus på boken.......
110604
Lördags underhållning
Jag dog lite när jag läste denna frågan.
Always use your seat belt:
a) Unless the vehicle was built before 1978.
b) Unless you are in a limousine.
c) When the vehicle is equipped with seat belts.
Varför hade dom inte den frågan på mitt teoriprov? Kan det vara så att det finns max en limousine i Karlstad och 15 stycken i hela Sverige och trafikverket tyckte inte att det var en av de mest relevanta svarsallternativen att ta med? Att tänka som en 16 åring var det ja!!! Kommer det sådana här fråger på proven så kan jag lugnt luta mig tillbaka, hoppas jag!!
För Anna och Madde som läser detta och inte har körkort kan jag meddela att rätt svar är C) when the vehicle is equipped with sear belts
Födelsedagarnas helg
Denna helgen är en speciell helg. Kanske inte för dig som läser detta, då kanske det är en helg i mängden, men för mig är det en speciell helg.
Igår fyllde min otroligt fina mamma år. Ett år äldre, men i hennes fall kanske man inte kan säga att hon blev klokare för hon är redan den klokaste mamman som finns. Vi har kanske inte alltid dragit jämnt men hon har alltid funnits där, bakom och stöttat men framförallt har hon alltid trott på oss barn! Jag kan inte minnas en enda gång som hon har ifrågasatt våra drömmar och mål. Hon har försökt visa oss vägen, men hon har aldrig visat att hon har tvivlat på oss och det är en av de två egenskaperna jag beundrar mest hos henne. Den andra egenskapen?
Att hon alltid får alla att känna sig välkommen. Jag kommer ihåg hur mycket jag skämdes för mamma när jag var mindre då hon skulle prata med alla våra kompisar så fort dom kom hem till oss. När man var liten ville man bara stänga dörren på sitt rum när man hade kompisar hemma och vara ifred från allt vad föräldrar till syskon hette (Någon som känner igen sig?)
Men idag, några år senare så tycker jag det är oerhört fint av henne att alltid vara så vänlig och intresserad av mina vänner för det är vad hon är, hon bryr sig om andra medmänniskor. Jag vet hur jag brukar känna om jag kommer hem till någon där deras föräldrar inte pratar med en så mycket, då brukar jag alltid tänka på min egen mamma och önskar att dom var lite mer som henne.
Den andra speciella händelsen denna helgen är att min fina vän Malin Myrén fyller år. Det finns vänner och sen finns det vänner och Malin tillhör garanterat den senare kategorien av en vän. Hon finns alltid där och ställer upp när man behöver henne som mest. Jag kommer aldrig glömma en helg under gymnasietiden då det hände alldeles för mycket för att jag skulle tänka klart! Vem som fanns där och tog mitt telefonsamtal? HON! Vem som ställde in sina långt planerade planer för att trösta mig? HON! Vem som fanns där med en film, soffa och sällskap?HON! Hon förtjänar all lycka man kan få, jag är så stolt för att jag får vara hennes vän och jag unnar henne allt hon får. Hennes skratt smittar av sig till andra sidan jordklotet varje gång man skypar med henne. Idag tänker jag på henne lite extra mycket, jag tänker på hur jag skulle vilja sitta på en uteservering med henne vid min sida, skratta och ge henne en extra kram.
Precis såhär ser jag henne, som en av de starkaste som finns. Hon går in för allt hon gör till 100% och det är så skönt att veta att man alltid kan lita på henne.
Dags att plugga körkortsteori (IGEN!!!)
Gott folk här ser ni min helgs underhållning. På onsdag ska jag skriva teoriprov för att få ett amerikanskt körkort. Som det har varit nu har jag kört runt med mitt svenska körkort tillsammans med ett papper som säger att man har ett internationellt körkort, men nu är det alltså dags för mig att skaffa mig ett amerikanskt körkort. Jag skulle egentligen kunna köra runt med mitt papper och svenska körkort hela året för att familjens försäkring täcker ändå alltihopa om jag skulle vara med i en olycka! (hoppas jag inte kommer vara det).
Däremot vill min familj att jag tar ett amerikanskkörkort för att det skulle se bättre ut hos fösäkrningsbolaget. Så det är bara för mig att börja plugga teori. Körningen här är ungefär samma som i Sverige. Den enda skillnaden är väll att dom har femfiliga motorvägar och en herrans massa stopp skyltar överallt. Sen är du ju alltid (om det inte finns en skylt som säger klart och tydligt att du inte får svänga) tillåten att svänga till höger om du är i en korsning med röda ljus.
Jag hoppas inte det ska vara några problem att ta körkortet på onsdag men vi får se, det kanske är svårare än man tror. Jag har inte riktigt koll på hur nära man får vara andra bilar och ja en del andra saker. Min värdmamma sa dock att jag skulle tänka som en 16 åring och inte krångla till det allt för mycket eftersom att teori provet faktist är till för att 16-åringar ska förstå.
Men jag hade väll aldrig tänkt mig den där dagen i februari när jag var 18 år och skulle skriva mitt teori prov att jag skulle vara tvungen att skriva det igen och på engelska 2 1/2 år senare!
Jag är så stolt så att jag spricker p¨å andra sidan jordklotet!
Idag är jag såhär glad och stålt! Jag antar att ni undrar varför och det ska jag berätta. Ni förstår, min bästa storasyster har avklarat sitt första år på Civilingengör men inriktning väg och vatten!! Ni tänker jag men vad fasen hon har fem år kvar. Jag tänker, du har gjort första året resten kommer gå i en himmla fart och jag är så stolt att du har bestämmt dig för att plugga. Även ifall att det kommer stunder som är jobbiga så ger du inte upp. Du tillåter dig ha en svacka, men likt förbannat pluggar du till nästa tenta!!! Jag är så stolt så att jag spricker nästan och då har hon inte ens tagit sin examen ännu!
Nej ikväll tror jag att jag dricker ett glas vin för henne bara för att hon är bäst!! Så Ulrika om du läser detta, BRA JOBBAT, JAG TROR PÅ DIG!!!!
On starbucks
Jag har under den senare tiden gått och blivit effektiv. Ja, jag vet det kan vara svårt att förstå. Men nu ägnar jag all den lediga tiden jag har till att plugga. Jag älskar att få känna hjärnan jobba igen (snacka om att sakna att plugga, eller vad?!!). Lauren är på träning och jag väntar på att plocka upp henne så under tiden lär jag mig att martyr betyder hjälteoffer, att lummig betyder full av löv och att cistern ör en större behållare m.m.
Vi kör ett ordprov till innan det är dags att hämta Lauren sen blir det hem och laga middag. Hamburgare står på menyn idag!
