I betong är det så det väger väll skjutton, tur att jag har världens starkaste pappa! Bordet kommer från indoori och är vansinnigt snyggt som sagt.

Ni kan ju gissa hur chockad jag blev när denna katten har brett ut sig över halva sängen.

Efter att jag hittade henne här i onsdags så har hon varit min trogna vän under dagarna jag har varit sjuk. Hon har hela tiden legat vid min sida. Dock har ajg satt en gräns att hon inte får sova med mig under nätterna så varje kväll så ger jag henne till Karen innan jag släcker lampan, problemet är bara nu att varje morgon vid fem tiden står hon och mjauar utanför min dörr och vill komma in, detta har drivit mig till vansinne och självklart gör jag det största misstaget av alla och släpper in henne.

Den uppmärksamme på denna blogg vet att jag under en längre tid har varit ute efter ett par stövlar att ha denna vinter. Efter att ha tittat ut massor av stövlar och bestämmt mig när dom redan har tagit slut så har jag nu gett upp hoppet. Jag har under en längre tid kollat in primeboots olika typer av stövlar och har insett att jag är kär (det ska tilläggas att jag oftast inte brukar få dessa känslor för ett par skor, vi pratar nu alltså om enorma känslor). Med detta sagt kommer jag alltså inte köpa ett par stövlar här utan kommer att beställa ett par sådana här när jag kommer hem till Sverige.

"Farbror" Malcolm han hade till dagen klätt sig helt själv och jag var så söt så jag höll på att tuppa av.

Karen och Lauren

Barnen tog en paus i allt ätande och spelade dataspel.

Jag och Malcolm vilar efter alldeles för mycket mat

Vi hann med ett x-antal kortspel.

Maigrie

På alla mina resor jag kommer göra i framtiden kommer jag alltid bära med mig detta kortet. Dessa barn och denna familj har visat mig en så otroligt stor kärlek i allt dom gjort och min kärlek till dom kan inte beskrivas i ord! Alla dessa barn är sådana unika personer och så otroligt högt älskade av mig och deras föräldrar.

Innan det var dags för mig att säga hejdå till killarna åt vi middag tillsammans. Efter det styrde jag stegen till deras hotell för att hämta mina saker, begav mig hemåt från San francisco vid halv tolv och var hemma i min säng igen vid halv två. Att gå upp till skolan morgonen därpå var otroligt segt, men iväg kom jag.

Tackar otroligt fina killar för en otroligt fina helg!!

Efter lite om och men när vi hittat tillbaka till hotellet var det bara dags att ta en dusch och sen göra sig iordning. Kvällen skulle nämligen tillbringas på dansgolvet. Vi fick dock väldigt trevligt besök av Diana och vi kom inte ut förän klockan var närmar 00.30. Då alla nattklubbar i San Francisco stänger klockan 02.00 så gick vi och satte oss på en bar där dom hade ett bröllop. Alltid lika trevligt att ta ett glas vin, titta på folk och skratta till man ligger på backen och gråter. 

Efter det intog vi en underbar middag för att ge oss ut till nästa sevärdighet. Lombartbstreet, men det tar vi imorgon. Nu blir det sängen. Usa firar thanksgiving imorgon och vi ska bege oss ner mot Stockton till några släktingar. Jag är egentligen ledig ända fram till på måndag, men kände att morgondagen vill jag spendera med min underbara familj.

Sådär, nu har jag berättat om det tråkiga som hände på fredagen. Efter att jag kommit till San francisco skulle jag iväg och lämna bilen hos underbara Diana. Där stannade jag på ett glas vin som senare blev en halv flaska för min egen del. Efter ett långt catch up talk med henne så begav jag mig iväg in mot stan där jag skulle möta Erik och Erik. Dom bodde på ett centralt hotell inne i stan som hette larkspur hotell union square. Otroligt centralt hotell och helt okej, dock hade vi beställt två queen size sängar, men fick bara en. Detta var en stor miss från deras sida då vi inte kunde få in en extra säng heller, men mysigt var det ju. Vi satt och drack vin in på småtimmarna innan vi la oss som packade sillar i sängen. Dock hann vi bara sova 5 timmar innan vi skulle upp och åka till Alcatraz.

Det var första stoppet på våran turist-helg. Jag har skrattat oavbrutet hela helgen och har haft det helt underbart roligt. Ikväll när jag slutar jobba ska jag berätta för er vad vi gjorde resten av dagen och helgen.

Jag brukar försöka att inte vara allt för personlig här på bloggen, eftersom att jag har egentligen ingen aning om vem som läser det här. Dock fattade jag ett beslut om att berätta detta för er. Kanske kan det hjälpa någon som har varit med i samma situation, men det är framförallt för min egenskull jag skriver detta. Den här bloggen ska detta året vara min dagbok som aupair och som aupair händer det saker som man kanske inte tänkt sig. Min bilolycka i fredags var en sådan sak.

För att ta allt från början så var Lauren hemma tidigt från skolan eftersom att hon hade "halvdagar" hela veckan. Jag hade under veckans gång lovat henne att hon skulle få följa med till gallerian och på fredagen var det äntligen dags. Vi begav oss av mitt i rusningstrafiken och stannade till vid varenda rödljus i hela stan kändes det som. När vi skulle svänga av den stora vägen så stannade vi vid ytterligare ett rödljus och jag och Lauren började prata om musiken som var på radion (vilken radiokanal skulle vi välja?!!). Hur som helst såg jag att trafiken började rulla igen och jag släppte sakta på bromsen samtidigt som jag fortsatte prata och kolla då och då på Lauren. Det jag missade under en av dessa gånger jag kollade på henne var att en bil två bilar framför mig tvärbromsade. Jag som för en miljondelssekund inte kollade rakt fram på vägen åkte då in i bilen framför mig och denna bil i sin tur åkte in i den framför honom. Trotts den låga hastigheten var jag otroligt chockad över vilken "krasch" det ändå blev.

Lauren tittade på mig och var otroligt chockad samt lite rädd tror jag, men efter att jag intagit ett lugn jag aldrig trodde jag hade så var hon nöjd och satt och skämtade om att detta var hennes fjärde bilolycka som hon var med i (att tilläggas i detta ska att varje aupair dom har haft, vilket är 6 stycken har alla kraschat en bil). Jag gick ur bilen och kollade så att alla var okej och sen bestämmde vi oss för att köra åt sidan för att ta alla försäkringsuppgifter. Det låter som att jag var lugnare än vad jag var, för när jag hade kollat så att Lauren var okej så bara vällde tårarna över av chock och rädsla. I denna stunden var jag dock så tacksam för att jag, Karen och Graham har sådan god kontakt och har pratat mycket om detta med bilolyckor för det var så självklart för mig att ringa Karen med en gång.

Karen i sin tur var lugnet själv och frågade om allt var bra med mig och Lauren, sen bad hon mig att ta alla uppgifter från de andra bilägarna. Men det som gjorde mig så vansinnigt glad var att hon frågade om jag ville att hon skulle komma dit. Jag svarade ja med en gång och jag har nog aldrig sett henne vara på ett ställe så snabbt. Det brukar vanligtvis ta 30 min med trafiken att köra från hennes jobb hem och nu när hon inte var beredd att lämna jobbet så trodde jag att det skulle ta ännu längre tid för henne att stänga ner allt, men hon var där på 20 min. Om jag älskar min värdmamma?JA!!!

Jag försökte så gott det gick att ta alla uppgifter Karen behövde. Det var en sak dock som chockerade mig något enormt. En av kvinnorna gav mig ett A4-paper fullt med små visitkort med deras försäkringsbolag och alla saker jag behövde och bad mig slita av en. Till detta ska tilläggas att 7 stycken var redan avrivna. Snacka om att hon varit med om en bilolycka förut och var rutinerad. När alla hade åkt från platsen och det bara var jag, Lauren och Karen kvar så kramade Karen om mig. Hon sa att det var bra att jag brydde mig, men att det är för detta som försäkringar finns till. Och det var en tröst där jag stod på parkeringen och grinade i hennes famn. Hur som helst gav hon oss pengar till yoghurt monkey och sa till Lauren och mig att stanna där på vägen hem.

Efter att ha kommit hem lugnt och säkert kom Graham in i huset ett par timmar senare. Karen hade ringt och sagt till mig att jag skulle berätta för honom om vad som hänt och det var länge sedan jag var så nervös. Hur som helst kom Graham ner efter att han bytt kläder och sa med allvarlig röst att Karen hade sagt att jag ville prata med honom om en sak. Hade vi haft på ljuset i köket så hade nog svetten i min panna synts mer än väll. Jag berättade vad som hänt och det enda han säger är att han är fruktansvärt glad att jag och Lauren mår bra, sen ger han mig en kram och säger till barnen att det är dags att fira min första bilolycka med McDonalds. Jag var helt chockad, hur bra kan dom vara på en skala, hur lugna som helst trotts att jag hade haft deras barn i bilen så var dom lugna som filbunkar. Jag bara älskar dom!!!

Som ni vet skulle jag bege mig in mot San francisco på fredagen efter jobbet för att möta upp Erik och Erik som var på genomresa. Men eftersom att jag kraschat deras bil så vågade jag inte fråga om jag fick ta bilen till San francisco. Det är då min värdpappa som vet vad mina planer för helgen var bara säger "jaha, hur blir det med resan till san francisco". Jag som inte vågar säga att jag hoppas få åka i vilket fall säger "jag vet inte, jag känner mig lite orolig för att köra, men det är två vänner från sverige som är här bara under helgen och vi har redan bokat biljetter till aclatraz". Det är nu min värdpappa avbryter mig och säger "du vet att Karen brukar säga att om man ramlar av hästen så ska man sitta upp igen. Det är precis samma sak du ska göra med körningen, är du med i en bilolycka måste du börja köra med en gång, annars blir du rädd för det" och med dom orden la han bilnycklarna i min hand och sa att jag skulle åka. Det var en order från honom.

Jag gör dock det enda rätt för att fatta ett sådant här beslut. Jag åker till San Francisco och njuter av Diana samt träffar Erik och Erik. Telefonen är avstängd och vi hörs på måndag när jag antagligen har fattat ett beslut och är hemma från den underbara staden!

För tillfället i sacramento provar jag herr F´s hockeytröja. Om någon kunde berätta för mig vad jag håller på för lag när jag använder denna vore jag tacksam (eftersom att den var skön kanske jag behåller den). Då vore det dock bra att veta vilket lag jag heja på.

Ikväll ska jag kanske gå på en modevisning med Johanna, men eftersom att jag har skola och jobbar från sju imorgon bitti vet jag inte om jag pallar. Varför ska alla roliga saker vara så sent på kvällen?!!:O

Förreste, får ni ont i halsen någon gång och befinner er i USA köp då dessa halstabletter.

Halls cough drops, bästa jag ätit pålänge. Åt två igår och imorse vaknade jag upp med betydligt mindre ont i halsen. Hoppas bara att det forsätter i denna riktning nu så jag kan vara laddad till max när jag beger mig till San francisco på fredag. Det är dags att möta upp Erik och Erik för en helg i denna underbar stad!

Som om att det inte vore nog med en förkyldning så hade Lauren vattenpolo idag. Det är mellan sex och sju på kvällen och det är snor kallt här då (eller iaf om man som jag är norra europas mest frusna människa). Idag fick jag dock låna Maigries uggs. Och det tackar vi gudarna för, dom var så bra så att jag insåg att det är bara dags för mig att köpa dessa någorlunda fula och klumpiga sko till mig själv om jag inte vill vara sjuk hela vintern.

Nu är dock frågan, ska jag ha dom kortare eller dom högre? ska jag ha dom "bruna" eller dom svara?

eller dom här som jag tror är lite min favorit:

- Ta plats, dörrarna stängs, sa grabben. Mamman log.

- Välkommen till SJ, sa grabben. Vi hoppas att Ni får en riktigt trevlig resa med oss idag. Mamman log igen.

- Och för allas trevnad, vi ber Er att inte sitta med Era skitiga jävla fötter på sätena. Mamman slutade le och rusade in i rummet.

... ... ...

- Varifrån kommer det där språket? Sådana ord vill jag aldrig mer höra, skrek hon. Som straff får Du inte leka med Dina tåg, Du får sitta där och skämmas sa hon, varpå hon tog tågen, gick ut ur rummet och stängde dörren. Efter två timmar tyckte hon at han hade lidit nog, det var egentligen inte så farligt det han sa, så hon gick in till sonen, gav honom tågen och sa att han fick fortsätta leka. Hon gick tillbaka till köket.

- Ta plats, dörrarna stängs sa grabben. Mamman halvlog.

- Välkommen till SJ, sa grabben. Vi hoppas att Ni får en riktigt trevlig resa med oss idag. Mamman log, den här gången lite mer.

- Och för allas trevnad, vi ber Er att inte sitta med Era fötter på sätena. Mamman log nu ordentligt, glad att grabben hade lärt sig, glad att hon hade agerat rätt.

- Och vi på SJ vill be om ursäkt för den två timmars långa försening som inte beror på oss, utan på den där jävla surfittan i köket.

Nu blev det mkt skola här i bloggen, men det är ju det som upptar nästan all min tid när jag inte jobbar. Detta var en display som jag, Johanna och Camisha gjorde för ett par veckor sedan. Ni som har sett mina bilder från Halloween känner nog igen både kappan och hårbandet. Hårbandet har faktist otroligt duktiga Johanna designat. Det ligger just nu hemma och väntar på att återvända i Johannas ägo (men det är så fint att titta på, så jag kan inte skilja mig ifrån det riktigt ännu!).

Tanken bakom displayen var less is more. Man ser vad som händer, utan att vi har tryckt in allt för mycket saker i displayen. Jag tror vi alla tre var nöjda med resultatet. Camisha gjorde den otroligt fina "stengrunden". Alla som känner mig vet väll att jag inte är någon pyssel människa så jag njuter lite extra när jag hänger med folk som är så otroligt duktigt kreativa!:)

Här har ni alltså bilderna på vårat senaste projekt i Visual merchandising. Det är en smyckeshängare som ska se ut att "sväva" i luften. Tanken är att man fäster den i taket med två fiskeliner som inte syns. Detta kommer då göra att det ser ut som att den "svävar" i luften. Coolt, jag vet! Är ni bussiga kanske jag kan börja sälja ett par stycken för en dyr penning (dock kanske inte det mest praktiska ni sett!)

Nu, sängen!

Viktiga beslut ska fattas och frisk luft kan vara nyckeln till lösningen.

Denna veckan har aja massor att stå i förutom exam 4. Jag ska måla ett smyckesträd, ta ett viktigt beslut för våren och Lauren går ur skolan klockan 11 varje dag. Sen har ajg lite ärenden att springa i köpcentret. På fredag åker jag in till San francisco för att möta Erik och Erik. Det kommer bli en hel helg med festande och turistande. Som jag längtar!!

Men jag ska vara ärlig eftersom att det inte passar sig att ljuga. Jag somnade klockan 23.00 till Johan Falk filmen sen sov jag fram till 07.30. Vad jag gjort sedan dess har jag ingen aning om. Men nu ska jag plugga. Jag har dispans att ta en prommenad innan klockan tio ikväll. Sen blir det att dra täcket över huvudet och be till våran kära gud om att jag ska klara provet imorgon.

Det här mina vänner är mina magiska tofflor. Jag har under hela hösten gått och gnällt om mina kalla fötter och sagt att jag ska köpa mig ett par tofflor men eftersom att jag verkar tycka det är bland det svåraste som finns att välja ett par gick min värdmamma och köpte dessa till mig (antar att hon var ganska trött på mitt gnäll). Jag hoppade högt av glädje och har burit dom ända sedan dess. Här om veckan hade jag en av mina tuffare morgonar då jag skulle få iväg tre barn själv till skolan inom loppet av 45 minuter och för er låter det kanske itne jätte jobbigt, men med tanke på att jag behövde åka fram och tillbaka mellan tre olika skolor och få upp tre barn olika tider var det inte det lättaste. Speciellt eftersom att jag och Malcolm inte går ihop för fem öre på morgonen. Jag är arg och han argare. Hur som, gick det bra tack vare mina magiska tofflor. Jag gick in och grät lite klockan halv sju och insåg att jag inte skulle hinna alltihopa innan klockan 8 då jag skulle vara på plats för min uppkörning. Kollade på mina tofflor och tänkte fan har min värdmamma gett mig tofflor och så kan jag inte få hennes barn i tid till skolan.

Nej skärpning, alla var i tid efter lite om och men, sen åkte jag ner till DMW kontoret för att konstatera att mitt bakbroms ljus var trasigt, upp till mekanikern, sitta och vänta på att bilen skulle lagas i 2 timmar sen ner tillbaka till DMW kontoret och köra upp. Om jag klarade det? ja. Men det som betydde mest var att Malcolm hade ringt och sagt att han var ledsen för hans beteende under morgonen på min telefonsvarae under tiden jag körde upp.

Det fina med att vara borta under en längre tid är att man får perspektiv på saker. Vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt vet jag nu mer än någonsin. Idag pratade jag med en "gammal" vän från förr. Efter att vi la på efter samtalet så funderar jag på varför jag har kallat henne en "gammal" vän. Hon kan vara en av dom jag har känt längst, men hon slutade aldrig vara en vän. Att prata med henne idag fick mig att sakna alla lördag vi tillbringade i stallet, (hon skötte William, jag skötte Matilda) sommaren vi spenderade på Smögen, alla frukostar+middagar och allt annat som detta gänget har gjort. Tillsammans var det vi sex som alla hade ett gemensamt intresse för hästar. Men vi hade också ett intresse i att umgås med varandra. Vi kanske har växt åt lite olika håll. Men jag vet att bland det första jag ska göra när jag kommer hem är att samla alla för en middag eller frukost eller något annat. Där jag får tänka tillbaka på alla minnen jag har tillsammans med er. Men jag hoppas också innerligt på att skapa nya minnen tillsammans med detta underbara gäng!

Ikväll ska jag skriva en sammanfattning på kapitel 12 innan jag lägger mig så jag antar att vi hörs en gång till ikväll innan jag kryper ner under täcket. Jag har en rolig sak att berätta för er som jag gjorde idag!!:)

När vi äntligen var uppe på hästarna allihopa så började Johanna briljera, med att våga både skritta och trava på Sunny som hon red. Lauren galopperade som en tok på Straberry för det hade hon lärt sig veckan innan med Karen.

Efter att ha varit i manegen ett tag så bestämmde vi oss för att rida på ängen bakom stallet en stund.  Lauren som var överexalterad över att kunna galoppera, triggade igång Johanna. Helt plötsligt hade jag två underbara människor som galopperade framför mig på ängen och jag var så stolt för dom var så duktiga. Jag vet att Lauren är tuff, men Johanna som aldrig har galopperat innan var så modig som gjorde det flera gånger om och trotts att Sunny drog åt sidan och ville hem så styrde hon tillbaka hästen på spåret igen. Det mina vänner är talang!!

Efter att jag hade varit inne och gett Lauren en godnatt kram så ropade hon tillbaka mig till hennes rum. Jag satte mig på hennes sängkant och trollungen säger: "Jessica, I had fun today, can we go to the barn with Johanna every week and ride?!"

Den vanligt proceduren är att Malcolm blir vansinnig för att golvet behöver nämligen inte vara helt rent enligt honom, varpå han ringer sin mamma och får samma svar av henne som han fick av mig, men kommer ändå tillbaka till mig och säger att han har rätt. Sen börjar det eviga disskuterandet om varför dom stora barnen inte behöver hjälpa till! Efter att ha ropat ner de stora barnen så börjar part tre av argumenterandet. Nämligen vems sak som är vem. För världen skulle helt klart gå under om man lyfte en strumpa som var någon annans eller om man tog med sig ett par till skor som är någon annans till hallen eftersom man ändå går med sina egna.

Idag var det inget undantag. Det började att Malcolm ringde sin mamma och drog igång samtidigt som jag gick upp och hämtade de stora barnen. Då var det äldsta killen i huset som drog igång (vilket han vanligtvis inte brukar göra) ingenting var hans och han skulle minnsan inte behöva göra allting. Jag som nästan såg svart av min ilska spårade helt ur (handen på hjärtat så har jag nog aldrig varit så arg på barnen!) Det är nu mina vänner som mina barn är oerhört smarta. Då dom små barnen såg hur arg jag var, ville dom självklart vara på "min" sida vilket innebar att på 3 minuter hade dom städat hela vardagsrummet. Dumma är dom då inte. När jag fick en kram och lite godis från Malcolm kunde jag inte mer än att le åt hela situationen.

Jag tackar barnen med att bjuda dom på den middag dom vill ha sen firar vi med Yoghurt Monkey. Over and out

Att det sen var ett fask larm drev mig till vansinne. Jag vet att man borde vara tacksam för att det inte var något allvarligt, men där och då trodde jag att jag skulle ta mitt eget liv. Att min värdpappa som alltid är på bra humör under morgonen skämt samt sa "-Jaha, Jessica tyckte du att det var nödvändigt att ta en varm dusch klockan fem imorse?!" Att tilläggas ska att utan för mitt badrum sitter en brandvarnare som kan utlösas när man tar en alldeles för varm dusch och värmen sprider sig ut från badrummet (detta har dock aldrig hänt mig!) fick mig att gå upp i atomer.

Det var den enda "sovmorgonen" jag hade denna veckan eftersom att jag började jobba klockan sju. Resten av veckan är det morgon jobb från sex på morgonen!

Det jag dock var mest imponerad över var inte alla människor utan hur mycket tid våra grannar hade lagt ner för att få sina hus Halloween utsmyckade. Det var allt från rökmaskiner till musik som spelades när man gick innanför grindarna vid deras hus.

Jag är så otroligt glad för att jag fick vad med om detta, garanterat ett minne för livet. Nu blir det dusch och sedan sängen. Imorgon har ajg en fashn klass som väntar.